Det är väldigt lustigt att se Thomas Östros omtalas som en favoritkandidat till partiledarposten nu när valberedningens kriterier är fastslagna. Nästa socialdemokratiska partiordförande ska kunna leda vår idédebatt, utveckla partiets politik och stärka och utveckla partiorganisationen samt bygga ett starkt lag.
På vilket sätt har Thomas Östros utvecklat idédebatten och partiets politik? Såhär sammanfattar journalisten Torsten Sverenius Östros syn i tidningen Arbetsmarknaden efter att ha intervjuat både Östros och Anders Borg:
Moderaten Borg och socialdemokraten Östros talar sig alltså varma för behållandet av den svenska modellen och en återgång till ‘full sysselsättning’. Ett av fundamenten för modellen var en gång att hela politiken inriktades på att alla ska vara med och arbeta och alla ska vara med och skörda frukterna av arbetet. Det kan man svårligen hävda om dagens Sverige, där full sysselsättning numera definieras som den nivå på sysselsättningen som förmodas hålla inflationen konstant.
Som om detta inte vore nog är Östros också överens med Borg om utgiftstaket, vilket gör att efterfrågestimulans framstår som ett avlägset alternativ för att uppnå full sysselsättning. Att Moderaterna på många sätt gjort nyspråk till sitt varumärke är välkänt. Desto mer uppseendeväckande är det när Östros bidrar till att omdefiniera full sysselsättning på ett sätt som gör att det som tidigare skulle ha kallats massarbetslöshet plötsligt heter något helt annat. Är det rimligt att i ett sådant läge hävda att Östros är kapabel att leda socialdemokratisk idédebatt och socialdemokratisk politik?
Problemen med Thomas Östros kan uttryckas på många sätt. Lena Sommestad sammanfattar några av dem kärnfullt i ett debattinlägg på DN-debatt 21/11-2010. Hon menar att ett viktigt skäl till varför socialdemokratin i dag är politiskt vilsen är att Mona Sahlin aldrig förmådde skapa tillräcklig öppenhet och dialog om den ekonomiska politiken. Sahlin valde att cementera 1990-talets ekonomiska modell – med Thomas Östros i spetsen. Östros framtidvision, så som han formulerar den i ett inlägg på DN Debatt, bygger på paroller från 90-talets tidstypiska fixering vid ekonomiska värden. En sådan vision står i skarp kontrast till partiets historiskt breda bildningsideal.
Kanske är det formuleringen “för att kunna komma ifråga som partiordförande måste man tidigare i tillräcklig omfattning ha prövats i sitt ledarskap inom partiet” som gjort att Östros fortfarande finns med bland spekulationerna. Dock förefaller kriteriet bisarrt efter två valförluster i rad. Alla som i tillräcklig omfattning prövats i sitt ledarskap borde väl vid det här laget säga upp sig själva?
