Albanien var stängt mot omvärlden i nästan 50 år. 1991 avvecklades det kommunistiska styret. Hur hanterar nationen utvecklingen mot marknadsekonomi? Det undersöker Gabriella Karlsson, praktikant på Olof Palme Center, i dagens text. Foto: Gabriella Karlsson.

Efter att ha varit i Albanien i snart tre veckor finns det rätt mycket att reflektera kring. Det första jag kom i kontakt med här i Albanien var den extrema gästvänligheten som gjorde att man kände sig välkommen redan innan man hunnit lämna flygplatsen. Det andra var trafikkaoset och bristen på övergångsställen, än så länge har jag hittat två här i Durres.

Det tredje och något som är ständigt återkommande är att när man pratar med människor här oavsett ålder eller generationstillhörighet så har alla något att berätta om de starka spåren som kommunismen lämnat efter sig.

Det auktoritära kommunistiska styret avvecklades 1991 och landet började då försiktigt öppnas från att ha varit isolerat i över 46 års tid. Minnena från den här perioden präglar dock starkt samhället och människorna som bor i det idag. Jag har fått det berättat för mig om hur det var att leva under den här tiden, om ransoneringssystemen som gjorde att de aldrig hade tillräckligt med mat eller hur de var tvungna att lämna sina barn ensamma, hur små barnen än var, för att åka iväg och arbeta, där arbetstiden kunde vara över tolv timmar.

Det var även förbjudet med religiös tillhörighet vilket gjorde att den högtidsdag som medborgarna kunde fira var nyårsdagen en dag då dem fick vara lediga och ha tillräckligt med mat för att äta sig mätta.

Idag har det gått över 25 år sedan landet öppnats och man kan tydligt se brytpunkten mellan före och efter det auktoritära styrets fall. Landet tampas dock med eftergifterna där hög korruptionsnivå och en kraschad ekonomi gör att utvecklingen går långsamt.

Organisationen som jag praktiserar på, Civil Society Development Center (CSDC) Durres engagerar ungdomar i lokal påverkan. Eftersom internettillgängligheten i Durres blivit allt bättre och att ungdomar i samma takt fått tillgång till smartphones håller organisationen bland annat just nu på med ett projekt kring säkert internetanvändande där man åker runt i skolor och håller workshops för elever, lärare och föräldrar kring hur man kan förhindra att unga blir utsatta eller mobbade på sociala medier.

För mig som pluggar krishantering och fredsbyggande och som dessutom är en gammal SSU:are känns det väldigt roligt att få komma tillbaka till folkrörelsearbetet. Men också att få dela och utbyta erfarenheter har gjort mig medveten om att solidaritet aldrig kan känna några gränser och att värderingarna som vi vill se vårt samhälle byggas på är densamma.

Gabriella Karlsson

Praktikant Olof Palme Center