Ännu en gång går Viktor OrbÁn segrande i valet i Ungern. Prognosen är i skrivande stund 49,5 procent, vilket i det ungerska parlamentariska systemet ger en tredjedels majoritet till det vinnande Fidesz-partiet. Ett mörker borde lägga sig i Europa. Fidesz har blivit en symbol för den blomstrande nyfascismen i Europa. Avgångna Sverigedemokrater ser Ungern som en tillflyktsort. Både Erik Almqvist och Kent Ekeroth, tidigare ledande personer i Sverigedemokraterna i Jimmie Åkessons närhet, har yttrat de bevingade meningarna om att de nu flyttar till Ungern eftersom det är ett land som inte tar emot flyktingar. Ironin är lika slående som den är sorglig. Samtidigt ska också kommas ihåg att hemma i Sverige är det Moderata samlingspartiet som är Fidesz systerparti.
Moderata politiker som Gunnar Hökmark i Europaparlamentet har applåderat dessa människor när de kommit till makten även som de numer håller lägre profil i frågan när Viktor Orbáns politiska gärning även fått praktisk effekt. Det Ungern premiärminister Orbán vill skapa stinker illa av ultrareaktionär politik som blickar tillbaka mot de gamla fascistiska pilkorsarna. Man har effektivt gett sig på både medier och offentliga kulturinstitutioner för att ersätta sådant man anser vara vänstertendenser med uppsättningar av nationalromantisk propaganda. Ett effektivt sätt att ta över ett samhälle är att våldföra sig på de offentliga institutionerna. Att erövra den hegemoniska makten.
Med Orbán och Fidesz valvinst rapporterar medierna nu om att Orbán med sina två tredjedelar av parlamentets ledamöter utan problem kan ändra grundlagen i Ungern. På det kontrolleras både möjligheten att sprida politiska budskap hårt av det nu statsbärande högerpartiet Fidesz liksom medierna. Den yttre fienden är vänstern, om än ej uttalat judiska makthavare, EU och utlänningar som inte är vita. Bland fascistiska rörelser i Europa såsom Sverigedemokraterna och tillhörande anhang ses Fidesz och Viktor Orbán som beskyddare av det vita Europa. Hör på den meningen. Det är där vi är idag.
Detta är resultatet av den chockterapi i kapitalism som Östeuropa fick genomgå efter 1989. Så kallade befrielserörelser och toppolitiker ”demokratiserade” länder genom att sälja ut statlig egendom till reapriser till näringslivsvänner och avvecklade istället möjligheten till social och ekonomisk demokrati. Se till exempel det oligopol som blivit det nya Rysslands politiska och ekonomiska vardag. De flesta ländernas system, inklusive Ungern, med arbetsplikt och rätt till arbete byttes ut till massarbetslöshet och en i någon mening etnifierad arbetsmarknad – medborgare med exempelvis romsk bakgrund har inte längre plats i varken samhälle eller på arbetsplatserna.
Problemet ligger också hos vänstern. Många av de gamla östkommunistpartierna ombildade sig till socialdemokratiska partier, så även i Ungern. Och egentligen inte medborgarna emot heller, till en början. Men problemet har både legat i att de nya partierna egentligen inte heller gjort särskilt stort motstånd mot nyliberalismen som fått äta sig in i dessa länder och in på skinnet på medborgarna. I Ungern sjabblade man bort ett grundförtroende hos medborgarna med korruptionsskandaler och politisk inkompetens. Seriösa alternativ är numera i princip obefintliga. Socialistpartiets ledare har i och med valresultatet på ynka 11 procent av rösterna meddelat sin avgång. Likaså fascistiska Jobbiks ledare meddelar sin avgång, de fick 20 procent.
I Ungern är det kanske försent att vända trenden. Viktor Orbán och Fidesz har fattat ett järngrepp om landet och dess offentliga makt- och kulturinstitutioner. Där skapar man nu en borgerlig diktatur med fascistiska förtecken. Ett varningens finger skickar valresultatet ut till Europa och världen. I tider av avsaknad politisk konflikt och tydliga skillnader gror fascistiska rörelser. De får monopol på idén om att det rådande samhället går att förändra. Det är också ett medskick till det socialdemokratiska partiet i Sverige. Vill vi sitta kvar vid makten, vill vi kunna skapa ett handlingsutrymme som gör oss oberoende av vänster-, miljö- eller folkpartister måste vi också vara och bli ett parti som med blicken framåt också har för avsikt att förändra samhället från det som är, till något annat. Att vara ett framtidsparti är en del av svaret men räcker inte i sig. Det måste också finnas en jämlikhetsvision liksom en tydlig praktik. Ska vi kunna undvika ett nytt Ungern måste också vi inse att medborgarna fått nog av mittenorienterade dussinpolitiker som pratar. Att agera är det enda som räknas.
Alexander Petersson
Libertas redaktion
