Arbetarrörelsen har, precis som de flesta delarna av samhällslivet, flyttat till sociala medier. Socialdemokrater är vänner med varandra på Facebook och publicerar “ännu ett lyckat möte med fritidsnämnden” varvat med trevliga vardagsbilder och selfies. Sfärerna för politiskt arbete och aktivism sammanblandas med det privata. Vad detta får för konsekvenser för både privatlivet och det politiska livet har ännu inte riktigt börjat diskuteras. 

Den del av ens sociala nätverk som inte härstammar från politik eller aktivism blir exponerat för politik, och den politiska delen av vänlistan blottas för familjerelationer, privata intressen och experiment med identitetsuttryck. 

Den som inte drar sig för att vara politisk inför kollegor, släktingar och studievänner belönas och kan använda det privata livet till att framställa sig som hel och sympatisk inför en politisk krets. Samtidigt är det politiska engagemanget socialt känsligt för många, frågan blir – hur mycket av dig själv är du beredd att dela med dig av för att få utrymme i en rörelse där alla ska med? 

Medieplattformarna som det sociala sker på drivs av dunkla incitament. Användardata kallas “den nya oljan”, att sälja känslig information från användaren till högstbjudande är affärsmodellen på vilken sociala medier går runt. Vi förändrar våra beteenden till förmån för annonsörer och för att få nätverka med varandra. 

Egenskaperna sociala medier främst verkar värdera i syfte att realisera det målet är förmågan att porträttera en slags ouppnåelighet eller glamour, samt en gränslöshet när det kommer till att spela på känslor. Den som är beredd att delta i detta spel får sig en stark politisk plattform som arbetarrörelsen verkar ha bestämt att den inte har råd att tacka nej till. Vilket den kanske borde. 

Det är inte bara en intern etisk fråga om vilka egenskaper som bör värderas, det omvärlden ser av arbetarrörelsen skickar också ut signaler om vad som anses vara acceptabelt och normalt. Bilden som visas upp är ideologi. Är den demokratiska socialismen kompatibel med den medielogik influencern och hallåan underkastar sig? 

Ett första steg måste vara att konstatera att spelplanen på sociala medier är riggad till marknadens fördel snarare än till människans. Socialdemokratin vill frigöra människan från samhälleliga betingelser, och sociala medier tjänar på att hitta på nya normer som får dig att konsumera mer. Ideal som utgår från att alla ska vara fria att leva som de vill kommer inte kunna förverkligas i ett sådant klimat, eftersom utfallen ska vara ojämna i syfte att föda nya begär. Arbetarrörelsen borde förstå att den har motvind och arbeta aktivt med förändring, snarare än att förhålla sig till annonsörernas marionettshow. 

För att det ska ske krävs det att den digitala närvaron utförs annorlunda, och kampen för en lagstiftning som förändrar affärsmodellen som styr sociala medier måste till. Ett stort fokus för arbetarrörelsen borde vara att göra det digitala samhället socialdemokratiskt.

Alva Cedergren, S-studenters förbundsstyrelse