Trygghet i samhällets varje vrå

 

För några veckor sedan fylldes lokalen Folkhemmet på Socialdemokraternas högkvarter i Stockholm av journalister. Partiets ledning skulle presentera sin valstrategi. Diskussionen som pågått sedan pressträffen handlar om hur den socialdemokratiska partiledningen vill kommunicera inför valet och vilka frågor som vinner val. I debatten frågar man sig om otrygghet faktiskt finns, om arbetarklassen egentligen inte prioriterar välfärd framför vapenamnesti och vad Daniel Suhonen verkligen vill.

 

 

I Libertas har flera artiklar i ämnet synts den senaste veckan. Särskilt två av dem är värda att stanna upp vid. Johan Gynnhammar från S-studenter i Örebro slår i texten ”Trygghet är en viktig S-fråga” fast att klass och otrygghet hänger samman. Gynnhammar är stolt över valstrategin och regeringens satsningar på socialförsäkringarna, på bostadsbyggandet och de ökade resurserna till polismyndigheten. Han beskriver hur förorter och strävsamma småföretagare plågas av bråkstakar och gängkriminella.

 

 

I texten ”Fel fokus i trygghetsdebatten” svarar Oskar Johansson från Libertas redaktion att trygghetsdebatten baseras på känslor och inte fakta. Johansson redogör för siffror som visade att antalet brott mot liv och hälsa minskat sedan 2010. Johansson undrar om vi verkligen är mer otrygga idag jämfört med 2014 eller 2010 och svarar själv att så inte är fallet. Johansson menar att otryggheten helt enkelt handlar om något annat. Johanssons önskemål är att Socialdemokraterna pratar arbetsmarknad och socialförsäkringar i valrörelsen.

 

 

Gynnhammar och Johansson representerar två intressanta positioner i debatten om trygghet, brott och straff och den socialdemokratiska valstrategin. Gynnhammar tillhör den största gruppen och har partiledningen på sin sida. Gruppen vill stänga svängdörrarna till Sverige, som finansministern uttryckte det i en film tidigare i veckan, och nöjer sig med att i en bisats säga något kort om att välfärden är viktig. Johansson har å andra sidan med sig delar av den intellektuella socialdemokratin. Denna grupp vill se en socialdemokrati som pratar välfärdsfrågor och klass. När det kommer till trygghet refererar denna grupp tillbaka till just klass och välfärd.

 

 

Båda sidor gör fel och jag ska förklara varför.

 

 

Vi börjar i siffrorna. Antalet allvarliga brott mot person har minskat sedan 2010 och faktiskt egentligen ända sedan 1400-talet. Det som är anmärkningsvärt är dock att även om det dödliga våldet i Sverige generellt har minskat sedan början av 1990-talet har antalet fall av dödligt skjutvapenvåld legat kvar på ungefär samma nivå. Det innebär att den våldsmetoden andelsmässigt utgör en ökande del av dödliga våldet i Sverige, från knappt 20 procent på 1990- och början av 00-talet till närmare 25 procent på 2010-talet. Inte minst har det dödliga våldet med skjutvapen gått ut över helt oskyldiga personer i alla åldrar.

 

 

För Socialdemokraterna i Göteborg, Malmö och Stockholm har trygghetsfrågorna många gånger kommit att handla om just brott och straff. Socialdemokraterna i de stora städerna har länge talat om de liberala vapenlagarna och om att det viktigaste för tryggheten att få bort vapnen från gatorna. Att uppnå en vapenfri stadsmiljö trumfar således klassiska satsningar på fler fritidshem eller det mer abstrakta ”ökad jämlikhet”. I Stockholm har illustrativt nog de S-föreningar som verkar i stadens förorter varit de som lyft brott och straff i arbetet med att ta fram ett framtidsprogram för Stockholm.

 

 

Debatten om siffror, trygghet och hårda tag kretsar egentligen kring definitionen av ett begrepp. De två lägren i debatten slåss om ordet ”trygghet”. Problemet ligger inte i begreppet utan i användningen av detsamma. Det går nämligen inte att förstå i singular. Trygghet vill vi uppleva i livets alla skeden och samhällets alla vrår. Begreppet ”trygghet” är precis som begreppet ”demokrati” – det kommer i flera dimensioner. När vi avvisar trygghetsbegreppet med att välfärdssatsningar avhjälper samtidens oro missar vi den trygghet som handlar om att få bort vapnen från gatorna, alltså den fysiska tryggheten. Den fysiska tryggheten – som också kan förstås som säkerhet – ska av oss kombineras med en social och ekonomisk trygghet. Den socialdemokratiska paradgrenen har varit förmågan att samordna de olika trygghetsbegreppen i en stark och ansvarstagande välfärdsstat.

 

 

De som kritiserar Socialdemokraternas fokus på brott och straff reser frågor om en kapplöpning mot högerpopulism. Moderaterna och Sverigedemokraterna kommer alltid vinna tävlingen om hårdast politik inom de områden som S nu vill profilera sig. Valstrategins kritiker har troligen rätt – Socialdemokraterna vinner inte val på brott och straff eller tuff migrationspolitik. Vad Oskar Johansson med flera missar är dock att Socialdemokraterna sannolikt kan förlora valet genom att framstå som ignoranta i frågorna om den fysiska tryggheten och integrationen.

 

 

Ett regeringssuget parti måste kunna ta ansvar för hela bilden och hela samhället. Frågan är bara hur bryggan mellan de olika benen i valstrategin ser ut. Just nu svävar många av oss i osäkerhet om vad som kommer härnäst. Partiledningen och valstrategins förespråkare, däribland Johan Gynnhammar, måste kunna svara på hur den nya tuffa socialdemokratin kombinerar lag och ordning med en vilja att bygga vidare på den svenska modellen. Vad är egentligen S-koden inom de klassiska högerområdena?

 

 

Så när gängen rökts ut och vapnen langats in till snuten är vi inte klara. Men vad vill Socialdemokraterna då? En socialdemokrati med grundmurad framtidstro är en socialdemokrati som gör mer än att skruva i befintliga välfärdssystem. Det räcker inte med att försvara valstrategin med tafatta försök att höja A-kassan eller utstationering några få myndigheter till avflyttningsorter. Socialdemokraterna har sedan 2002 förlorat väljare åt alla håll. Opinionssiffrorna ligger nu och skvalpar på 30 procent och de regeringsalternativ som tornar upp sig i höst ser inte särskilt progressiva ut. Ojämlikheten ökar och rikedomarna samlas på Djursholm och i Vellinge. Attacken på Moderaternas sjukvårdspolitik och haveriet som rör Nya Karolinska i Solna ser inte ut att bli nog för att vinna välfärdskramarna. Hur skiljer vi oss från högern i vår syn på samhällsbygget? Hur vill vi inreda vår svenska modell?

 

 

 

Johanna Mårtensson

 

Förbundssekreterare S-studenter

 

 

 

FacebookShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *