Vi publicerar idag en dikt av Libertas Ludvig Fahlvik.

Till demokratin

Min älskling doftar formalin
och ögonen är slutna
Huden är vit som porslin;
här är livets löften brutna.

En gång vital, i full vigör
Uppkäftig och full av mod
Nu inga hjärtslag ens jag hör –
du är ett skal, helt tömt på blod.

En gång stod du rik och fri –
vad blev det av dig sen?
Du fick agera alibi
för hatets dunkla män.

Folket här bedrog dig –
hånade och slog dig
Förmådde dig till bol och hor –
du greps av populismens klor.

Du blev en liberal buffé
Dignande av varje rätt
En förljuget tolerant idé;
fascismen åt sig mätt.

En tyglad häst är vacker;
linjen stram och fin
Men efter samhällets attacker
saknar vår häst disciplin.

Din födelse var svår och tung
efter feodal tortyr
Nu lämnar du oss, allt för ung,
friheten var väl för dyr.

Du bar din egen undergång –
från hyfs till barbari
Vi bevittnar nu din svanesång
i blåbrunt ramaskri.

Jag dricker nu ditt gravöl
Jag höjer nu din skål
Vår nya samtids dypöl
har gett oss vad vi tål.

Ludvig Fahlvik
Libertas