Ta tillbaka kontrollen över sjukvården

Det saknas idag kontroll över sjukvården. Det märks inte minst när det gäller konsultsnurrorna på Nya Karolinska och det senaste tidens nedskärningar.

Grunden för problemen i vården handlar om att vi idag har två parallella sjukvårdssystem. Ett som utgår från hälso-och sjukvårdslagens portalparagraf om jämlik vård efter behov, och ett annat som utgår från marknadsmekanismernas vård efter efterfrågan. Grejen är att behov inte är detsamma som efterfrågan.

Samtidigt som patienter med sjukdomar som bara för några år sedan setts som obotliga idag kan friskförklaras har vi växande vårdköer, personal som slutar och vårdcentraler som stänger utanför storstäderna. Ojämlikheten blir dödlig när vården dras isär, mellan rik och fattig och mellan stad och land.

Var det öppnas en ny vårdcentral styrs av efterfrågan på vård. Idag råder nämligen fri etableringsrätt i primärvården. I stort sätt vem som helst som uppfyller några basala krav kan starta en vårdcentral. Vård kan omöjligt planeras efter behov när privata företag helt fritt kan öppna nya mottagningar där de tjänar mest pengar. Den fria etableringsrätten måste avskaffas. Det handlar inte bara om att pengar ska gå till vård istället för vinst, utan det är även en direkt nödvändighet för att kunna organisera sjukvården så att den finns där människor behöver den.

I bakvattnet till marknadsexperimenten växer något vi pratar för lite om. Privata sjukförsäkringar. Privata vårdgivare och långa väntetider till vården skapar en efterfrågan från de som vill köpa sig förbi köerna. Idag har en tiondel av svenskarna tecknat en privat sjukförsäkring. Dessa privata lösningar spär på utvecklingen mot vård efter plånbok och inte efter behov. Författaren John Lapidus beskriver detta som framväxten av en dold välfärd för de rikaste. Dold för att den betalas av oss alla, men bara är tillgänglig för ett fåtal.

På sikt riskerar privata sjukförsäkringar att undergräva skatteviljan hos de som har råd att teckna dem. Hand i hand med den privata vårdindustrin hotar detta den gemensamma välfärdsmodell vi i har idag. För det ligger i försäkringsbolagens intresse att baktala det offentliga.

Allt handlar inte om privatiseringar och marknadsexperiment. Politiken har även stått vid sidlinjen när starka professioner har drivit en dramatisk centralisering av vård. All vård kan inte finnas överallt, men däremot måste viss vård finnas i hela landet. Förtroendet för välfärden grundas i att den finns där när du behöver den, och då kan inte sjukvården lämna stora delar av Sverige. Självklart kan du behöva åka långt för avancerad cancervård, men om du har influensa måste du kunna få hjälp nära dig.

Möjligheten att bygga ut primärvården för att flytta mer sjukvård närmare medborgarna försvåras dock av den fria etableringsrätten. När det inte går att styra vård efter behov är det svårt att säkerställa att det finns vårt utanför storstäderna eller välbärgade stadsdelar. Förändrade ersättningssystem med socioekonomisk viktning är ett plåster på såren, men räcker inte hela vägen.

Socialdemokratins utgångspunkt är samtidigt för ofta att bara vara emot privatiseringar, snarare än att också utveckla det offentligas roll i samhället. En vård utifrån behov hade för länge sedan kunnat erbjuda tjänster som KRY via 1177 istället för att se skattepengar försvinna i bisarra ersättningssnurror. Innovation kan inte lämnas åt marknaden, utan måste ledas av det gemensamma.

I grund och botten handlar det om att återupprätta den offentliga välfärden. Den välfärd som grundas på principen om av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Under lång tid har politiken lämnat walkover i sjukvården. Vill vi uppnå en jämlik hälsa, där de påverkningsbara hälsoklyftorna sluts inom en generation, är det dags att vi återigen tar politisk kontroll över sjukvården.


Jakob Stone, förbundsstyrelseledamot

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *