Swedbank hävdar i och med pressmeddelandet och publiceringen av deras studentbudget, att studenter klarar sig bra ekonomiskt, till och med att de går plus drygt 1 000 kr om de beviljas bostadsbidrag. Tyvärr saknar deras tabeller och beräkningar trovärdighet i mina ögon, dels pga. bristande källhänvisning, och dels på många andra märkliga val de gjort, och dels på bristande verklighetsförankring.
Först och främst vill jag lyfta problematiken med att blanda in bostadsbidraget. Bostadsbidraget är inget studentbidrag, och det är knappt 20 % av studenterna som har möjlighet att få bostadsbidrag. Det är med andra ord helt och hållet missledande att beräkna med bostadsbidraget, som om det vore en självklar del av en students inkomst. Anledningen till att få studenter har möjlighet, och väljer att nyttja bostadsbidraget beror till stor del på kraven som ställs. Bland annat är inkomstgränsen väldigt låg vilket medför att det alltid är en risk för studenter att få återbetalningskrav. Denna problematik påpekar även Swedbank i sitt pressmeddelande förra året men väljer att helt bortse från i år. Dessutom är bostadsbidraget endast för personer upp till 28 år vilket helt utesluter väldigt många studenter.
För det andra är jag väldigt skeptisk till att källhänvisningen är deras egna institut för privatekonomi. Konsumentverket gör också sammanställningar över vad som de anser vara en skälig levnadsstandard, siffror som t.ex. Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, använder i sin studentbudget. Siffrorna skiljer sig, och Swedbank har klumpat ihop en hel del så som hemförsäkring, telefoni och tvättkostnader m.m. som ”Övrigt nödvändigt”. Konsumentverket räknar med att det kostar 940 kr/mån. för bredband, fast telefoni, tv-licens och dagstidning, och till detta vill Swedbank lägga till ”Lokala resor” som jag tror betyder kollektivtrafik, vilket kostar i snitt 500 kr/mån (enl. konsumentverket). Problemet är bara att Swedbank tycker detta totalt kostar ca 830 kr, markant mindre än verkligheten. Bristen på verklighetsförankring gör sig mer påtaglig när de beräknar matkostnader utefter ”studentlunch” vilket jag, trotts 6 år i studentlivet, aldrig på riktigt hört talas om (om det inte är ett paket nudlar, vilket jag ofta hört det skämtas om). Märkligt är också att Swedbank budgeterar posten ”Fritid” hela 460 kr lägre än konsumentverket, samt lägre kostnader för kursmaterial än vad SFS gör.
Bostadkostnaderna i Swedbanks budget skiljer sig också från siffrorna i SFS’s budget, vilket är märkligt. SFS har tagit fram sina siffror mer hjälp av studentbostadsföretagen och på så sätt fått fram ett snitt. SFS’s siffra på lite drygt 3200 kr/mån är dessutom låg jämfört med många exempel i de större studentstäderna, men det är ett nationellt snitt. Det gör det än mer underligt att Swedbanks boendekostnader är lägre. Ser man på hur bostadsituationen i verkligheten ser ut finns en utbredd andrahandsmarknad, och osäkra inneboenden, där hyrorna tenderar att bli än högre, och vissa studenter råkar ut för ockerhyror. Märkligt är också att de har med i noten ”Hyra 10 månader”, vilket jag inte förstår vad de menar när de räknar på en månadskostnad. Dessutom har de ingen kostnad för hemutrustning så som möbler, husgeråd, tv och dator.
Studentpopulationen är en väldigt heterogen grupp, och det går inte göra en generell bild av alla som stämmer in till hundra procent för alla. Det är så klart också positivt med många perspektiv på en och samma problematik, men Swedbanks försök att överblicka studentekonomin blir med andra ord mer missvisande än rättvisande, vilket är ett stort problem. Hoppas på en mer verklighetsförankrad och genomtänkt rapport nästa år, och då med bättre källhänvisning.
Mvh Jesper Blomqvist
Libertas redaktion, samt Högskolepolitisk ansvarig SSU Göteborg
