Den 20 juni sa Eritreas utrikesminister Osman Saleh i en intervju med den franska radion RFI att den fängslade journalisten Dawit Isaak var vid liv och ’väl’. Preliminärt skulle Isaak få sin sak prövad. Isaak fängslades 2001 för sina rapporterande aktiviteter i det krigshärjade landet och många har trott honom död på grund av tiden som gått utan livstecken. Däremot har diktaturens nya uttalanden sparkat igång en rad nya diskussioner om hur man skulle kunna få ut Isaak från Eritrea.

Ett av de stora argumenten i debatten är att man från svenskt håll bör strypa biståndet till landet för att pressa Eritrea till att släppa Isak. Några av dessa förespråkare är bland annat Erik Helmerson på Dagens Nyheter.

Även om det ambitiösa och outtröttliga engagemanget för Isaak och hans orättfärdiga fängelsedom är beundransvärt kan sådana aktioner få oförutsedda konsekvenser för människor som inte är ansvariga för Isaaks öde.

Eritrea är ett av världens allra fattigaste och instabila länder. Enligt Sidas rapport om landet från 2008 har landet varit extremt svagt sedan kriget med Etiopien som slutade år 2000. Fattigdomen och förstörelsen av produktionsmedel som kriget förde med sig har gjort landet mottagligt för svält och torka. Biståndet till landet som bland annat kommer från Sverige, Danmark och Norge finns för att se till att inte svält eller torka ska ske igen och skörda liv. Skulle omfattande nedskärningar av detta bistånd bli verklighet, kommer instabiliteten med all säkerhet att öka och matosäkerheten förvärras. Detta skulle kunna leda till omfattande svältkatastrofer och hungersnöd.

Ett annan stort missförstånd med bistånd är tanken att biståndspengar slungas ner i djupa fickor hos statstjänstemän. I detta fallet går biståndet via organisationer på plats som väldigt ofta utför ett konstruktivt arbete med att hålla fattigare samhällen flytande. Många av dessa organisationer jobbar direkt med jordbruk på den fattiga landsbygden, utbildning och sjukvård.

Det är lockande att i dessa situationer sätta sig på höga hästar och visa vart skåpet ska stå. I fallet Eritrea måste man däremot vara försiktig med att inte skapa stora komplikationer för människor som inte har med det politiska läget att göra. Eritrea är en autokratisk stat där de allra fattigaste har väldigt lite att säga om när det kommer till lag och ordning; att straffa dem blir därför ologiskt.

Sebastian Nilsson Qvist

Libertas redaktion;
Studerar Utvecklingsstudier vid Lunds Universitet