Strategi och taktik mot Sverigedemokraterna I: Inledning

Detta är det första i en serie av inlägg som under de följande dagarna ska beskriva och resonera kring olika aspekter av Sverigedemokraterna och deras valframgång. Målet är inte att komma fram till definitiva svar, utan snarare att utreda något om vad vi vet, vilka frågor vi behöver ställa, och vad som kan tarva ytterligare empiriska undersökningar. Ambitionen är att sammanställa en serie tips på akademisk forskning och journalistisk litteratur om partiet, som material till studiecirklar eller förslag till uppsatsämnen. Det är dags för oss i studentförbundet att fylla den funktion vi gör anspråk på i arbetarrörelsen, och mobilisera våra intellektuella resurser för att samla ihop kunskap om Sverigedemokraterna och hur de bäst kan bekämpas.

En inledande anmärkning: Vi bör studera Sverigedemokraterna flitigt, men vi har ingen anledning att i dessa analyser lägga några särskilda moraliska aspekter på partiet. Analysen bör hållas saklig, utan särskilda betoningar på det vidriga i partiets ideologi. Vi vet att vi ogillar dem, och vi vill ha bort dem, men i just detta avseende skiljer de sig inte principiellt från våra andra politiska motståndare, och svaret på frågan om vilka metoder som är acceptabla för oss att använda bör inte bli ett annat än när det gäller att bekämpa Moderaterna. Valresultatet gjorde många av oss bestörta i flera hänseenden. Sverigedemokraternas framgångar har givit upphov till mycket rättmätig harm och vrede. Men dessa känslor kommer inte att hjälpa oss om de inte omsätts i motivation till en noggrann analys av läget. Historikern George M. Fredrickson uttrycker det tydligt i sin korta men innehållsrika Rasism – En historisk översikt:

Rasismens historia eller (som en del skulle vilja kalla det) ”rasismernas” historia började som ett ämne inom idéhistorien, i en tid då det var allmänt accepterat att tala om rashierarkier. Om historikern bara hade beskrivit uppfattningarna i sådana ordalag som rastänkandets förespråkare hade kunnat godta och inte direkt eller indirekt antytt att de var oriktiga och farliga, skulle hon eller han i själva verket ha främjat spridningen av de rasistiska idéerna och bidragit till att legitimera dem. I vår egen tid när rasismen är allmänt fördömd som princip är det mest givande ur forskningssynpunkt att inta en strängt objektiv hållning till ämnet. Det är fullt berättigat att i början av 2000-talet – vilket det kanske inte var i början av 1900-talet – betrakta rasism som ett samhällsont motsvarande en dödlig sjukdom. Men uppgiften för historiker och sociologer som studerar rasism är inte att moralisera och fördöma utan att förstå denna farsot så att den kan motverkas mer effektivt, precis som medicinska forskare som studerar cancer inte lägger några moraliska aspekter på det utan söker kunskap som kan visa vägen till ett botemedel. (2003: 140-141)

I följande poster utgår jag till stor del från en mycket givande diskussion som vi hade i GSHF förra onsdagen. Om ni saknar några aspekter, vill fylla i något eller komma med ytterligare tips, så kommentera för guds skull! That’s what blogs are for.

Erik Vestin, GSHF

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *