“E Pluribus Unum”. Av många, en. Det var USA:s valspråk tills 1956 när det blev “In God We Trust”. Många utgör en. Men de många drar inte längre åt samma håll. USA är vilset. Den amerikanska konsumtionskulturen håller inte. Det ekonomiska systemet krisar. Den politiska viljan splittrad. Problem, problem, problem. Vilken ledare som helst skulle kunna deppa ihop för mindre. Barack Obama har fått fyra år till för att göra något åt saken. Och han har ett republikanskt parti som bara verkar bli mer och mer politiskt omoget att förhålla sig till.

USA:s utmaningar är stora. Något annat är helt fel att anta. Men likaså är Europas – om inte större. För samtidigt som vi på den här sidan Atlanten kritiserar supermakten i väster är vi i full färd med att gräva en alldeles egen grav. Allt hårdare nedskärningar och politiska sprickor länder emellan gör att Europa låser fast sig i en ond cirkel av större skulder och hårdare stålbad. Medan ojämlikhet och politisk meningslöshet sprider sina smittsamma baciller över kontinenten.

Utmaningar, indeed. En anledning till att Barack Obama ibland verkar vara en president vald av européer som vägrar ge upp hoppet om förändring.

Någonstans är det ändå det politiska paradigmet det är fel på och vägen framåt är ännu inte uppenbar. “Due to budget cuts, the light at the end of the tunnel has been turned off” finns ett ofta använt citat.

Fyra år till. Låt oss hoppas att ljuset i tunneln tänds igen.