SSU missar målet med betygen

Hands raised in classroom

 

SSU med ordförande Philip Botström i spetsen har nu dragit igång en kampanj för att profilera sig gällande det nya betygssystemet. Att SSU engagerar sig i dagens problematiska betygssystem är positivt. Men fokus måste hamna på rätt saker, och i Botströms senaste debattartikel är så tyvärr inte fallet. 

 

Botström tar upp nackdelarna med ämnesbetyg. Att SSU-ordföranden integrerar en klassanalys i sin kritik av betygssystemet är hedervärt, men just ämnesbetygen har lite eller inget med klass att göra. Vill man komma åt skolans klassproblematik kan man istället lägga energi på att arbeta fram nya sorteringsverktyg för ansökan till gymnasium och högskola. Där sker den relevanta uppdelningen. Visst finns det problem med att varje kursbetyg står kvar oavsett hur elever utvecklas mellan kurserna. Att ändra detta är dock problematiskt då elever inom olika program läser olika kurser. Inom svenskämnet skulle ämnesbetyg kunna fungera, eftersom att samtliga program läser alla tre kurser. Mer problematiskt blir det dock i ämnen som matematik och religion där olika elever läser olika många delkurser. Ska en elev som har läst fem mattekurser ha samma mängd mattebetyg som en som har läst två? Det blir svårt att motivera och organisera. Kanske finns det en lösning på problemet men i så fall måste den förtydligas i SSU:s kampanj.

 

Vad gäller kursplanens formuleringar är det inte de begrepp som beskriver grundläggande förmågor som är problematiska. Begrepp som “nyanserat” och “utförligt” kan en lärare genom tydliga exempel göra relevanta för elever, och de är avgörande för bedömningen av elevers uppgifter. De finns helt enkelt där av en anledning och beskriver önskvärd utveckling på ett rimligt sätt. Däremot är det riktigt att många elever har svårt att förstå kriterierna, men det har sannolikt mer att göra med mängden betygskriterier och formuleringar som dagens kursplaner rymmer. Med syftet att förtydliga kursplanernas krav såg föregående regering till att skapa betygskriterier där varje enskilt kursmål har egna kriterier, vilka alla måste uppfyllas för godkänt betyg. I vissa kurser är kriterierna så omfattande att ingen elev på gymnasiet rimligtvis kan klara av dem. Den som önskar ett exempel kan ta en titt på kriterierna för kursen Religionskunskap – en enterminskurs som tycks syfta till att utbilda näst intill allvetande varelser – inte helt olika de man lär sig om i kursen i fråga. 

 

Den viktigaste åtgärden som ska till, som Botström är inne på i sin debattartikel liksom Skolverket i sin utvärdering, är att betygskriterierna bantas och att lärare får möjlighet att göra undantag från enskilda kriterier, så att elever med ojämn kunskapsprofil kan nå de högre betygsstegen. Nyckelbegreppen: “enkelt”, “utförligt”, “med säkerhet”, “nyanserat” och “komplext” bör lyftas fram och vara det som står i fokus för lärares bedömning. Det är inte rimligt att varje enskilt kursmoment har sina egna mycket specifika kriterier. Kursernas upplägg blir för styrt, varje enskilt moment för bärande och risken att falla på ett fåtal svagheter för stor. En elev kan exempelvis underkännas i svenska om den presterar A på samtliga kriterier utom det som berör förmågan att tala med säkerhet inför folk.

 

Förhoppningsvis finns det fortfarande en möjlighet att forma den kampanj som SSU nu driver. SSU bör tänka om eller åtminstone förtydliga sig gällande idén om ämnesbetyg. Fokus bör även tydligare hamna på att banta betygskriterierna och se till så att Skolverkets förslag om möjlighet till undantag i betygskriterierna röstas igenom i riksdagen. Det är fullt rimliga och tydliga steg mot ett mer anständigt betygssystem.

 

fredrik livijn

 

Legitimerad gymnasielärare, socialdemokrat

 

 

Foto: Getty images

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *