Sömnig statsminister i studentstaden

http---prima.tv4play.se-multimedia-vman-VMan-P256-VMan-P2565997_YI
Libertas Madeleine Bengtsson lyssnade på en trött Reinfeldt i Universitetsaulan i Uppsala i förmiddags. Vad sa han egentligen? Hur reagerade studenterna? Foto: Tv4

 
Det är otroligt högt i tak i Universitetsaulan i Uppsala. Bokstavligt, det vill säga. Böjer en nacken bakåt ser en flera vackra takkupoler med förgyllda detaljer och detaljrik, blommig dekor i renässansstil. Aulan ligger i Universitetshuset i närheten av Domkyrkan. Universitetshuset stod klart 1887, två år före Sveriges socialdemokratiska arbetareparti grundades. Vid en tid då unga med arbetarbakgrund inte hade möjlighet att studera. En tid då utbildning var något för rika, vilket universitetsaulans pampighet skvallrar om.

 
Moderata Studenter i Uppsala hade på måndagsförmiddagen bjudit in partiledaren Fredrik Reinfeldt till studentstaden framför andra. När föreläsningen bokades hade inte förslaget om sänkt studiestöd presenterats. Tanken var nog inte att statsministern skulle få ägna så stor del av föreläsartiden med att försvara förslaget.

 
1200 studenter och anställda vid universitet hade samlats i aulan och fick först lyssna till en invecklad historisk exposé över Europas historia för att överskugga Reinfeldts uttalande i Agenda igår. Sedan följde en beskrivning av dagens Sverige och vilket gott arbete regeringen gjort och gör.

 
Inga spontanapplåder. Få tweets trots många lysande telefonskärmar. Däremot en hel del gäspningar. När statsministern var färdig tog det flera sekunder innan en snäll, snarare än uppskattande, applåd tog vid. Vadan detta? Alla dessa sympatisörer som samlats, varför blev de inte uppeldade och taggade inför valrörelse?

 
Det fanns tid för frågor från publiken. Det var spörsmål om Ukraina, Syrien och kvinnojourer, men framförallt om utbildningspolitiken.  S-studenter hade satt ribban på trappan utanför aulan med namninsamling och flygblad mot sänkningen av studiestödet. Så vad svarade statsministern? Det var utslätande, sömniga svar med jämförelser med andra länder. Att Sverige minsann har ett generöst studiemedel. Att det inte är konstigt att studenterna från utanför EU måste betala för att studera i Sverige – så fungerar det i andra länder. En trött argumentation. Det finns dödsstraff i andra länder, varför ska vi inte ha det?

 
Sömnigheten, hos såväl statsministern som publiken, är talande för den utbildningspolitik regeringen för. En utbildningspolitik som vill ha ut arbetarklassen ur universiteten. En översikt över regeringens utbildningspolitik:

 
– Studerandevillkoret har tagits bort från A-kassan
– Praktiska program på gymnasiet ger inte längre högskolebehörighet
– Möjligheterna att läsa upp gymnasiebehörighet på komvux har försämrats kraftigt
– 12 000 färre studieplatser trots ökat söktryck, i synnerhet på mindre högskolor
– Nybyggnationen av studentbostäder är under all kritik

 
I kombination med förslaget om sänkt studiestöd till förmån för ökad låneandel innebär politiken i praktiken: vi, som redan är rekordhögt skuldsatta, ska skuldsätta oss allt mer för att kunna få studera. De som redan har råd att köpa lägenheter åt och försörja sina studerande barn, får skattesänkningar.

 
En person i aulan frågade vad som är moderaternas slutmål med studiemedlet; hur förhållandet mellan stöd och lån slutligen ska se ut. En annan frågade vad för ideologi som ligger bakom sänkningen av studiestödet. Något annat svar än att Sverige i jämförelse med andra länder gå bra rent ekonomiskt och att det – som vanligt – ska löna sig att arbeta fick vi inte.

 
Men en helhetsbild av alliansens utbildningspolitik ger svar nog. Sedan universitetsaulan byggdes i slutet av 1800-talet har enorma förändringar skett i studentsverige, framförallt tack vare Socialdemokraterna. Vi har flera universitet och högskolor för att underlätta rekryteringen, vi har delvis finansierat studenters uppehälle genom omfördelningar och vi har blivit ett kunskapssamhälle där allt fler kan förverkliga sina drömmar och växa, oavsett bakgrund. Med regeringens sömniga politik är vi på väg tillbaka till dåtiden.

 

Madeleine Bengtsson

Libertas

 

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *