Sofia Arkelsten har inte bara låtit sig bjudas på resa av Shell. Hon har också tagit ett uppdrag för teknikkonsultbolaget Swecos styrelse. Nu hoppar hon av uppdraget efter att DN börjar ställa frågor.

Hon beklagar inte vad hon gör utan bara att folk uppfattar det som konstigt. I en demokrati torde regeringens position vara att betrakta som folkets anställda och journalister som vår förlängda arm. Att fucka upp på jobbet och sedan när chefen frågar hur man tänkte vore helt omöjligt för alla löntagare, men det är vad Sofia Arkelsten gör. När DN vill intervjua henne gör hon sig otillgänglig. Det kan jämföras med att låsa in sig på toa när chefen kommer och undrar om man jobbar för en konkurrent också.

Detta är tyvärr inget enstaka fall i Fredrik Reinfeldts regering. Innan valet vägrade Carl Bildt debattera utrikespolitik med Socialdemokraterna. Väljarna ska alltså anställa Carl Bildt, men de får faktiskt vänta med att höra vad han tänker fokusera på, till efter att han fått jobbet. Än en gång, vi andra hade aldrig kunnat agera så. Och vem hörde av Sven-Otto Littorin när det började skrivas om honom?

I kommande nummer av Libertas tar vi upp hur annorlunda perspektivet kan vara på en ö nära oss.

Jesper Alex-Petersen, Malmö S-studenter