På söndag har det blivit dags för fransmännen att rösta igen. Den här gången till Nationalförsamlingen. Sedan presidentvalet tidigare i våras har det politiska slagfältet förändrats. Många utländska journalister och tv-team har rest hem. De stora, nationella debatterna har ersatts med lokala stridigheter. Men valet är nog så viktigt. Den nyvalde presidenten, socialisten Francois Hollande, behöver den lagstiftande församlingens stöd för att kunna driva genom sina förslag.

Aktuella mätningar visar på att socialisterna får 310 mandat mot högerns 280 mandat. Med 289 mandat har vänstern majoritet.

Valet äger rum i två omgångar med en veckas mellanrum. Frankrike tillämpar ett system med enmansvalkretsar. De kandidater som i första omgången når över 12,5 procent av rösterna går vidare till den andra omgången, förutsatt att ingen kandidat får över 50 procent i den första omgången. Systemet bäddar för en omfattande triangulering och oväntade samarbeten, där kandidater ofta går samman för att konkurrera ut gemensamma fiender.

Genom att låta valen till presidentmakten och den lagstiftande församlingen följa så tätt inpå varandra vill man undvika att makten över landet hamnar hos två olika politiska läger. I Frankrike kallas detta för cohabitation och är något som vid flera tillfällen förekommit tidigare. Under en period 1980- och 90-talen var socialisten Francois Mitterrand president och högerledaren Jacques Chirac premiärminister.

Några år senare var ordningen omvänd. Det var då Jacques Chirac som var president, medan socialisten Lionel Jospin satt som premiärminister. Jospin ställde senare upp i presidentvalet 2002 men förlorade stort. Han tog sig inte ens till andra omgången, vilket däremot Nationella Frontens kandidat Jean Marie Le Pen gjorde. Därmed kom socialisterna att tvingas rösta på högerns kandidat, Jacques Chirac, för att undvika en seger för extremhögern.

Under föregående mandatperiod var en koalition av högerpartier i majoritet i Nationalförsamlingen.Nu ser situationen alltså ut att kunna ändras. Efter den avsatte ex-presidenten Nicolas Sarkozys valnederlag är högern splittrad. Sarkozy själv har ingen formell post i UMP. Ännu vet man inte vem som kommer att leda oppositionen. Samtidigt är det för tidigt att helt räkna högerpartiernas överraskningspotential.

Också de mindre partierna mobiliserar. I norr har vänsterledaren Jean Luc Mélenchon med avsikt sökt sig till samma valkrets som Nationella Frontens ledare Marine Le Pen för att utmana henne på plats. Mycket talar för att han lyckas och vinner segern i valkretsen. Något som skulle innebära en stor seger, inte minst symboliskt, för vänstern. Hollande har fram till nu avvisat ett samarbete med Front de Gauche. Frågan är om han klarar av att säkra en majoritet i Nationalförsamlingen utan kamraterna på vänsterflanken. Hur sammansättningen verkligen blir i Nationalförsamlingen vet vi först på söndag.

Vill du veta mer om vad som händer i Frankrike? Spana in Tomas Lindboms läsvärda blogg Lindbom på franska

Artikeln har tidigare publicerats på Arbetarrörelsens tankesmedjas blogg