Socialdemokratin för det palestinska folkets framtid

PalmeArafat

 

DEN 3 OKTOBER 2014 klev Sveriges nya socialdemokratiska statsminister in i riksdagen och gav regeringsförklaringen till det svenska folket. Det blev ett historiskt ögonblick för de svenska palestinavänner som i decennier har varit aktiva i frågan, då Stefan Lövfen nämnde hur den nya socialdemokratiskt ledda regeringen erkänner Palestina som en självständig stat.

 

Redan 1974 har Olof Palme sagt; palestinierna är ett folk, en nation, med en nations rättigheter till självbestämmande. Exakt 40 år senare kan vi återigen bevittna hur socialdemokratisk utrikespolitik manifesterar sin internationella solidaritet för hela världen. Det är viktigt att poängtera det stora steget i en utrikespolitik som visar framfötterna då Sverige 2014 är det första landet i EU som formellt gett Palestina sin legitimitet.

 

Sveriges nytillträdde utrikesminister Margot Wallström ansåg även erkännandet av Palestina komma försent, vilket satte sin prägel på resten av regionen som ledde till att andra EU-länder som Storbritannien och Frankrike vill gå i Sveriges fotspår. Detta påvisar vilken kraft och vilka potentialer vi besitter.

 

För att återkomma till Alfred Esbjörnson från Sapere Audes diskussioner skulle jag vilja vinkla Palestinadebatten utifrån ett annat perspektiv: Olika etniciteter, folkgrupper eller andra former av minoriteters strävan efter självständighet nämns ofta i samband med Palestina, vilket tenderar till att vilseleda och splittra diskursen. Socialdemokratisk utrikespolitik måste kunna vara både realistisk, konsekvent, rationell och solidariskt, i den benämningen att kunna välja sina strider och ta ett steg i taget. Ideologiskt är vi i grunden ett demokratiskt och socialistiskt parti, det innebär att vi i högsta grad tror på reformer i den mån som är möjligt. Genom reformer kan vi steg för steg förändra vårt samhälle och vår värld, det var genom dessa socialistiska traditioner vi skapade folkhemmet och den svenska välfärdsmodellen.

 

I slutändan innebär det att vi inte kan ha en utrikespolitik som kontinuerligt kräver omvälvande aktioner av olika aktörer i världen, vi måste ta större ansvar för den politiken vi vill föra. Låt oss dela med oss av socialdemokratiska ideal även till andra delar av världen, vilket kräver en utveckling genom fredliga reformer.

 

Palestina och Israel – konflikten återspeglar motsättningar vi kan bevittna i det moderna Mellanöstern idag, ifall vi inte kan bidra till fredliga lösningar i denna konflikt som har pågått framför våra ögon i ca 70 år, borde vi inte ta oss vatten över huvudet.

 

Erisa Golkar 

LIBERTAS 

 

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *