Skolan är ett viktigt verktyg i arbetet för jämlikhet. Men det är inte skolans sak att fungera som förvaringsplats för de barn och unga som särskilt drabbas av klassamhället, menar landstingspolitikern och lärarstudenten Ludvig Fahlvik (S).

Ett stående inslag i skoldebatten är det lösa tyckande från människor som inte kan någonting om vare sig pedagogik, skola eller lärande. Det är beklagligt att skolans område verkar betraktas som en gottepåse, där vem som helst kan ta för sig i syfte att vinna politiska poäng. Skolan betraktas som någonting simpelt. Någonting som kan skötas av vem som helst. Den här attityden sanktionerades ovanifrån då en major tillsattes som utbildningsminister 2006.

De skolpolitiska förslagen haglar från alla håll och kanter. Senaste snilleblixten kommer från Sundbybergs kommun. Där ingår Vänsterpartiet och Socialdemokraterna en ohelig allians med Moderaterna, som för någon vecka sedan föreslog en förkortning av sommarlovet och ett införande av ett treterminssystem i Sverige.

Argumentet för att förkorta sommarlovet är i princip detsamma från samtliga partier. Barn från ekonomiskt svaga familjer får i och med sommarlovet tio veckor av dålig stimulans. Ett förkortat sommarlov blir i det ljuset en skenprogressiv åtgärd för att ge dessa barn något sorts sammanhang.

Men skolan ska inte vara någon politisk krycka på vilken man kan luta sig så snart det passar. Skolan har ett seriöst pedagogiskt uppdrag. Vidare är skolan inte socialtjänsten. De barn som förmodas lida av tio veckors ledighet kommer att vara understimulerade så länge de inte får ta del av riktade sociala insatser. Att gömma dessa barns behov bakom skolans fasader är till ingen nytta.

Utsatta barn och unga måste få stöd från samhället i stort. För detta krävs satsningar på allt ifrån kuratorer, skolsköterskor och skolpsykologer. Men också kulturskola, fritidsgårdar, föreningsliv, kyrka och idrott. Det måste till en rejäl generell välfärd.

Hela skolsystemet vilar på att lärare jobbar livet ur sig under terminerna för att sedan kompenseras med lediga sommarmånader. Att förkorta sommarlovet är ingen liten reform. För att åstadkomma detta krävs en stor revidering av hela skolan. Det är någonting som lärarfacken med rätta inte är intresserade av.

Tio veckors onytta är ingenting som vår lutherska natur riktigt kan acceptera. Tidigare har även Magdalena Andersson föreslagit obligatorisk sommarskola för barn som inte nått behörighet till gymnasiet. Men svaret på den svenska skolans problem ligger inte i att förlänga eller utöka terminerna. Svaret ligger i utökade resurser till den skola som redan finns.

I dag har vi en skola i förfall. Resultaten rasar. Lärare går på knäna. I många delar av Sverige råder brist på skollokaler. Det är rent oansvarigt att dra fram idéer om ett förkortat sommarlov när den befintliga skolan inte fungerar. De resurser som man frikostigt vill lägga på en tredje termin borde självklart spenderas på de två terminer som redan finns. För de barn för vilka sommarlovet innebär understimulans får kommunen ordna sommaraktiviteter. Dessutom ska fritids hålla öppet. Skolan är ett viktigt verktyg i arbetet för jämlikhet. Men det är inte skolans sak att fungera som förvaringsplats för de barn och unga som särskilt drabbas av klassamhället.

Ludvig Fahlvik
Stockholms läns landsting (S)
Lärarstudent
Lärarvikarie