Fackförbunden är viktiga för Sverige, men ibland krävs politiska reformer och regleringar för att åstadkomma förändring, skriver Håkan Bernhardsson.

LO-ledningen meddelade i MÅNDAGS att de ändrar sig i frågan om vinstuttag i välfärden. I maj 2012 beslutade LO-kongressen om ett stopp mot vinstuttagen i välfärden, men nu menar toppen istället att man bör låta arbetsmarknadens parter avgöra framtiden för vinstuttagen. Frågan om vinster i välfärden ska bli en facklig förhandlingsfråga snarare än en politisk fråga.

Fackföreningsrörelsen spelar en naturlig roll i det socialdemokratiska samhällsbygget. Genom att organisera arbetstagare ska näringslivet demokratiseras för att öka inflytandet på arbetsplatserna för landets arbetare och tjänstepersoner. Principen att arbetsmarknadernas parter själva ska ansvara för lönesättning och andra arbetsvillkor har varit ett av ett av skälen bakom Sveriges välstånd under 1900-talets andra hälft. Det är en princip värd att värna.

Men den svenska modellen på arbetsmarknaden och idén om att staten gör bäst i att lämna arbetsmarknadens parter åt sig själva får aldrig bli ett självändamål. Fackförbunden har en stark makt över lönesättningen på arbetsmarknaden. Men de har ett begränsat inflytande över exempelvis sociala krav i offentliga upphandlingar, bemanningsbranschens regeltrixande och uttaget av föräldraledighet. Där krävs politiska beslut och statlig inblandning för att åstadkomma förändring.

Det är viktigt att aldrig låta upprätthållandet av den svenska modellen komma emellan arbetarrörelsen och välbehövda reformer. Lagstiftning får inte ses som ett hinder mot fackförbunden, utan ett viktigt stöd i kampen för medinflytande på arbetsmarknaden. LO har med sina 14 medlemsförbund en tydlig och viktig roll att spela för att öka arbetstagarnas inflytande över sina arbetsplatser. Men det är viktigt att de inser att arbetsmarknadens parter inte alltid är vägen framåt. Istället borde LO utnyttja sin starka ställning i arbetarrörelsen för att förändra Socialdemokraternas politik.

Frågan om vinster i välfärden är för principiellt viktig för att köpslå med i avtalsrörelsen. Den får inte reduceras till en slägga att använda i förhandlingen om arbetstagarens nya lön och arbetsvillkor. Starka fackföreningar och aktiv, progressiv politik byggde vårt moderna samhälle. De två får aldrig tillåtas utesluta varandra.

Håkan Bernhardsson,

Libertas