Burmas president har lovat att ingen politisk fånge ska sitta bakom galler efter årsskiftet. Undan för undan har också samvetsfångar släppts fria och allt färre fall av tortyr rapporteras om från fängelserna. Samtidigt fortsätter transpersoner, homo- och bisexuella i Burma att utsättas för kränkningar av statsmakten. Dessa grupper har nyligen fått stöd av Aung San Suu Kyi, men bara till en viss del – ännu är inte demokratiikonen redo att ta ställning för LHBTIQ-rättigheter. Foto: Sara Kollberg.
I samband med ett besök till Storbritannien i juni lovade U Thein Sein att Burmas fängelser skulle tömmas på politiska samvetsfångar inför år 2014. Hundratals samvetsfångar har hittills släppts fria. Frisläppta fångar har också vittnat om att de har behandlats humanare än förut; de har till och med fått läsa politiskt känslig litteratur i sina celler.
Samtidigt har andra grupper, som hållit sig ifrån eller exkluderats från demokratirörelsen och partipolitiken, delvis glömts bort. Brittiska koloniallagar i Burma möjliggör en strukturell diskriminering av transpersoner, homo- och bisexuella. De kan arresteras och tvingas betala böter eller till och med riskera fängelsestraff, om de har samkönat sex eller vistas ute nattetid i kläder och accessoarer som kan klassas som förbjuden ”förklädnad” enligt lag.
Som ett exempel kan nämnas att ett tiotal homosexuella och transpersoner trakasserades av den lokala polisen i Burmas näst största stad, Mandalay, i somras. De tvingades att klä av sig och att inta kränkande positioner med sina kroppar. En hiv-positiv person nekades tillgång till livsnödvändiga mediciner under sin veckolånga tid i fängelse.
De diskriminerande lagarna backas upp av tro och tradition. Enligt många buddhister är homosexualitet en sorts straff för vad en har gjort i sitt tidigare liv. Transbegreppet har även av regeringsföreträdare anklagats för att vara ”importerat från Väst”.
Trots detta har små steg tagits i rätt riktning. Förra året utsågs Aung San Suu Kyi till en av FN:s särskilda representanter för hiv- och aidsfrågor. Inför årets uppmärksammande av Världsaidsdagen gjorde Aung San Suu Kyi ett viktigt uttalande. På en regional hiv- och aidskonferens sade hon att stigmat som omgärdar homosexuella i Burma, i kombination med lagstiftningen, förhindrar det preventiva hivarbetet.
Samtidigt gick Aung San Suu Kyi inte tillräckligt långt. Hon talade inte om LHBTIQ-personers livssituation utifrån ett människorättsperspektiv. Inte heller lyfte hon den politiska dimensionen av koloniallagarnas fortsatta existens: att de bidrar till trakasserier, arresteringar och fängslanden, utförda av statsrepresentanter med våldsmonopol. Hennes talesperson, Nyan Win, har också förtydligat att hennes parti, National League for Democracy, inte ställer sig bakom ett krav på att avkriminalisera homosexualitet.
I samband med Aung San Suu Kyis uttalande publicerades ett annat uttalande, av LHBTIQ-organisationer och -aktivister i Burma. De, å sin sida, anammade ett tydligt rättighetsperspektiv på frågan. De krävde åtgärder mot den rådande straffriheten mot de statsrepresentanter som kränkt och fortsätter att kränka LHBTIQ-personer, och de lyfte hur Burmas egen konstitution fastslår allas likhet inför lagen och rätt till liv och personlig frihet.
Nu återstår att se om omvärlden kommer ihåg Burmas LHBTIQ-personer vid det stundande årsskiftet, då alla politiska samvetsfångar ska vara frisläppta – för även sex och kön är grunder för politisk förföljelse.
Angelika Kahlos
S-Studenters Burmautskott
