Det har gått bra för oss i S-studenter de senaste åren. Det finns flera anledningar till detta. En förklaring är att andra delar av arbetarrörelsen dragits med omfattande problem. En annan orsak är att vi haft många, individuellt skickliga, personer som lett och företrätt olika delar av vår organisation. Att bygga vår organisation på sådan grund är varken önskvärt eller hållbart. Idag springer vi på alla bollar. Vi saknar en rollbeskrivning och en tydlig röd tråd i vår verksamhet. För att kunna ta nästa steg och för att kunna säkra vår framtid krävs det att vi agerar.
I en politisk organisation som S-studenter glömmer man ofta bort det organisatoriska arbetet. Detta arbete är dock en förutsättning för politiska framgångar. En organisation måste hela tiden anpassa sig och utvecklas allt eftersom att organisationen såväl som omgivningen förändras. Jag tror att det finns ett antal saker vi behöver göra. Det första är att fastslå vad vår roll är och ska vara inom arbetarrörelsen. Vi måste reda ut vad som är vårt existensberättigande och vad vi är särskilt bra på.
En politisk organisations verksamhet kan delas upp i tre delar: (1) diskussion och bildning inom organisationen, (2) formulering och produktion av idéer och politik och (3) kommunikation av och agitation för sin politik och sina idéer. De olika verksamhetsområdena utgör delar i ett kretslopp och är ömsesidigt beroende av varandra,. Om man slutar diskutera och bilda sig blir det svårt att formulera politik och idéer. Utan politik och idéer har man inget att kommunicera. Om man inte kommunicerar kommer man snart inte ha några medlemmar kvar som kan vara med och diskutera. Ingen organisation kan alltså strunta i någon av delarna. Alla organisationer kommer dock, mer eller mindre medvetet, välja en del som blir navet i verksamheten, som man koncentrerar sig på och som man utformar de andra delarna efter. För att exemplifiera kan man säga att partiet som organisation på senare tid i huvudsak koncentrerat sig på kommunikation och agitation medan exempelvis verksamheten inom ABF bygger på bildning och diskussion.
Vilken del ska vi då prioritera? Jag tror att det område där vi har fördelar i förhållande till andra delar av arbetarrörelsen är produktionen av idéer och politik. Vi står med en fot i akademin och en fot i arbetarrörelsen. Vi har en organisationskultur och en roll i rörelsen som tillåter oss att vara kontroversiella och nytänkande. Detta har inte minst visat sig genom de böcker och rapporter som vi har producerat.
Produktion av idéer och politik är det område som är mest eftersatt inom arbetarrörelsen just nu, och det är här vi kan göra mest nytta. Utifrån de rapporter, böcker och idéer som produceras kan vi bygga upp vår politiska kommunikation. Vi kan arrangera seminarier och föreläsningar, ordna släppfester, blogga och skicka ut pressmeddelanden och recessionsexemplar. Det material vi har tillgång till är en god grund för studiecirklar och interaktiva konferenser. Det är ett resultat av vårt bildningsarbete men också ett forum där vi tillsammans formulerar idéer och reformförslag.
För att detta ska kunna genomföras på ett bra sätt måste vi skapa en röd tråd i verksamheten genom att fokusera våra resurser och vår energi. Vi kan inte prioritera fem till sex områden varje år. Det leder till att saker blir halvdant gjorda och till att våra centrala funktionärer bränner ut sig. Vi borde snarare jobba med ett eller kanske två större teman som löper över ett eller flera år. Utifrån dessa kan vi diskutera, bilda oss, skriva böcker och rapporter och driva politik. Den fokusering jag efterlyser är nödvändig för att en liten organisation ska kunna producera något av värde och få genomslag för det man gör.
För att klara en sådan utmaning tror jag dock att det vi måste utveckla vår nuvarande arbetsorganisation på förbundsnivå. Det finns säkerligen många områden där vi måste bli bättre men jag skulle särskilt vilja peka på två saker. För det första tror jag att vi behöver renodla rollerna på nationell nivå. Som det ser ut idag är arbetsfördelningen relativt oklar vilket skapar osäkerhet och ineffektivitet. Det bör vara tydligt vad varje organ har för funktion och mandat. Extra viktigt är att vi skapar organ som kan utöva ett organisatoriskt ledarskap och ansvara för och underlätta vår utveckling. För det andra behöver vi hitta metoder för att inkludera fler personer i arbetet på nationell nivå. Våra ideella medlemmar är utan tvivel vår största resurs. Med fler ideella på nationellt plan skulle verksamheten stärkas och förbundet och klubbarna knytas närmare varandra. Vi behöver skapa former och utrymme för personer som inte är anställda av förbundet att delta.
Jag tror att lösningen ligger i att övergå till en projektorganisation där den nationella verksamheten i hög grad bedrivs av ideella projektgrupper som arbetar utifrån övergripande uppdrag formulerade av styrelsen. För att kunna göra detta bör vi dels koncentrera de centrala uppgifterna till de arvoderade och anställda. Detta innebär ett antal förändringar som att övergå från en arbetande till en ledande styrelse och avskaffandet av kassörsrollen. Vi måste också bygga upp den samordning, de system och de ramar som gör det möjligt för olika ideella projektgrupper att vara effektiva och följa den röda tråden. Det handlar om att ta fram mallar för projektplaner, riktlinjer för projektgrupper, rapporterings- och uppföljningssystem och om att utveckla projektledarutbildningar.
S-studenter kan bli en central del det idé- och reformarbete som arbetarrörelsen hela tiden måste driva. Vi kan vara en viktig kugge i ett större maskineri som driver på för en progressiv och vetenskapligt grundad utveckling mot ett friare och mer jämlikt samhälle. För att göra detta krävs dock att vi definierar vår uppgift och roll, skapar en röd tråd i vår verksamhet och ser över vår interna organisation. Detta kan kanske kännas omständligt, jobbigt, farligt eller svårt men vi måste överkomma dessa känslor och våga testa nya vägar. Förändring och framgång kommer inte bara av sig självt, vi måste jobba för det och det är dags att börja nu.
Dany Kessel, ledamot S-studenters förbundsstyrelse
