Diskussionen om Sveriges största partis nästa ledare saknar en viktig aspekt: utöver att vara kvinna bör Socialdemokraternas nästa partiordförande även bedriva en politik som främjar alla kvinnor i samhället, menar Elfva Barrio, Libertas redaktion.
Valet av partiledare ter sig vara någorlunda klart. Ända sedan Stefan Löfven annonserade sin avgång har det förvisso varit rätt självklart vem som ska ta över tronen när han avgår på Socialdemokraternas partikongress i november. Nu när distrikt efter distrikt nominerat sin kandidat är det endast en sak som saknas; att Magdalena Andersson säger mer än att hon i nuläget bara fokuserar på budgeten.
Processen har gått i rapidfart. Löfvens plötsliga avgång startade ett febrilt ledarskriveri. I mitt nyhetsflöde florerade texter med ett nästintill uteslutande huvudbudskap: Socialdemokraternas nästa partiledare bör vara en kvinna. Det verkar som att partiet nu ställer sig på rätt sida av historien och, förhoppningsvis, röstar för en partiledare som mycket möjligt kan bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Mäktigt. Och på tiden. Det verkar som att vi snart kan lämna skammen av att ännu inte haft en kvinnlig statsminister bakom oss. Check.
Något som inte påpekats lika ofta är att arbetarrörelsens framtida partiledare också bör bedriva en politik som bekämpar klassklyftorna. Ja, ni vet, den politiken som bedrivits de senaste decennierna – även av oss sossar – har ju varit bidragande till att öka ojämlikheten i samhället. När klyftorna ökar är det arbetarklassens kvinnor som råkar sämst ut. Och när vi går med på ett avtal som föreslår inskränkningar i arbetsrätten, marknadshyror och en avskaffad värnskatt går vi med på en ideologisk verklighet som säger åt de som har det allra tuffast att de får skylla sig själva, att det är den som är rikast och starkast som ska få bestämma.
När socialdemokrater från hela landet ska mötas i Göteborg för att rösta fram partiets framtida politik bör mer än stoltheten över att få vara med och välja fram en ny partiledare prägla det politiska samtalet. Kongressen är partiets högsta beslutande organ och de beslut som fattas där bör följas av våra representanter. Röstar vi fram Sveriges möjliga första kvinnliga statsminister har vi även vettet att rösta för politiska förslag som ser till att skapa ett starkare samhälle.
Vi måste sluta vara rädda för att säga det högt: för att finansiera välfärden måste vi ta mer från de allra rikaste (som dessutom brukar vara män) och pumpa in i det gemensamma. Vi behöver se till att kommunalarbetaren inte tvingas till delade turer, att den ensamstående mamman inte behöver gå på knäna för att betala sin hyra och att ingen kvinna i ojämlikhetens spår tvingas till sexhandel. Ja, för att skapa ett bättre samhälle för kvinnor krävs mycket mer än en kvinnlig statsminister. En progressiv socialdemokratisk politik hade exempelvis varit en bra början.
Elfva Barrio, Libertas redaktion
