Prata inte om fin och ful kultur! Vi kan samgifta en kritik av postmodernismen med en vision om en utvecklande och utmanande kultur för alla. Vi kan titta på mellon, syssla med craftivism, läsa Elin Wägner och samtidigt gå på Kungliga operans uppsättning av Parsifal, menar Johanna Mårtensson och Madeleine Bengtsson i en replik på Ludvig Fahlviks text. Foto: Maja Suslin.
Ludvig Fahlvik formulerade tidigare i veckan, i en artikel i Libertas, en idé om socialdemokratisk kultursyn. Idén handlade om hierarkier. Fahlvik beskrev en vision om maktövertagande och demokratisering; om folkhemsbygge och aktivt medborgarskap. I artikeln önskar sig Fahlvik en vänster som vågar prata om den fina och den fula kulturen. Han önskar sig en vänster som förstår att kultur ingår i ett ideologiskt sammanhang och att kulturkonsumtion följer klassmönster. Vi önskar också allt detta, men tror att analysen kan tjäna på att breddas. Vi vill se en vänster som vågar tala om allas rätt till upplevelser och eget skapande och en vänster som inte pekar ut det fula och det fina.
Fahlvik uppehöll sig i sin artikel vid den tidiga arbetarrörelsens smakfostrande projekt. Den tidiga arbetarrörelsen menade nämligen att arbetaren genom att anamma en borgerlig kultursmak skulle kunna lära sig att hantera världen och i ett senare skede ta över den. Är detta en riktig analys?
Postiljonen Inge Johansson var aktiv inom ABF under stora delar av 1900-talet. Han föddes några år efter ABF:s bildande och hann under sitt liv vara studierektor, redaktör för Fönstret (ABF:s medlemstidning), förbundssekreterare och förbundsordförande. Johansson arbetade intensivt med att utveckla ABF:s kultursyn. Det unga ABF hade, precis som Fahlvik skriver, en mer smakuppfostrande agenda. Den smakuppfostrande kultursynen innebar exempelvis att jazzen och dragspelet inte erkändes som okej musik. Den smakuppfostrande kultursynen innebar att folkbildningen vände ryggen mot den våg av litteratur som vittnade om och skildrade klassamhället i klart dagsljus. Johansson uttrycker det på följande sätt i en intervju från 2012: “Ivar Lo Johansson blev utsatt för en våldsam kampanj från ABF:s sida. ABF menade att det som skapas av genier – det var kultur. De sköna konsterna var kultur”.
Inge Johansson och hans generation av folkbildare arbetade för ett ABF utan smakfostrande projekt på agendan. Den menade att strategin om assimilering av en borgerlig kultur inte per se skulle leda till maktövertagande och demokratisering. De talade istället om något mer än borgerlig kultur. De ville komplettera med amatörismen och arbetarlitteraturen – de ville inte längre tala om det fina och det fula. Så skapandes tanken om agens.
Fahlvik beskriver en vänster som inte förstår hur klass och kultur hänger samman. Han menar att den som erkänner Melodifestivalen och Harlequin-romaner som tjänlig kultur bidrar till kulturell och social ojämlikhet. Vi menar att en kulturtillvänd vänster inte ska bidra till upprätthållandet av kategorierna fin och ful kultur. Vi menar att en kulturtillvänd vänster inte ska ägna sig åt förakt och stigmatisering. Lås oss istället tala om olika sorters kultur, om olika sorters hantverk! Låt oss inte använda värdeord som “bra” och “dålig”! Lås oss inte stigmatisera människors smak och kulturella kapital, för att tala i bourdieuanska termer.
Vi kan samgifta en kritik av postmodernismen med en vision om en utvecklande och utmanande kultur för alla. Vi kan titta på mellon, syssla med craftivism, läsa Elin Wägner och samtidigt gå på Kungliga operans uppsättning av Parsifal. Vi kan tillkänna människor rätten att vara sammansatta och nyfikna på mer än det påbjudna. Vi kan forma en kulturpolitik som är något annan än borgerlighetens pekpinniga kanonkrav. Här bjuder vi därför på några konkreta förslag. För att teori och praktik så intimt hänger samman:
– gratis kultur- och musikskolor.
– gratis inträde till alla offentliga muséer.
– kommunala teatrar och biografer.
– fri tillgång till lokaler för skapande verksamhet.
– mer estetisk verksamhet i läroplanen.
– stöd till fria, icke vinstdrivande kulturverksamheter.
– ökade stöd till folkbildningens, civilsamhällets och institutionernas läsfrämjande arbete.
Johanna Mårtensson
MADELEINE BENGTSSON
libertas
