Den lilla staten Gambia i Västafrika har nyligen börjat uppdagas i världens nyhetsrubriker. I december år 2016 gjorde diktatorn Yahya Jammeh en uppseendeväckande valförlust mot vänsterkandidaten Adama Barrow. Initialt förkastade Jammeh resultatet, men erkände sig så småningom besegrad och lämnade landet. Däremot beslutade han sig för att i processen bestjäla det ekonomiskt svaga Gambia på 100 miljoner kronor ur dess statskassa. Den urartade situationen i landet har lett till oroligheter och flyktingar har strömmat över gränsen till Senegal, vilket förklarar varför Senegal och det afrikanska handelssamarbetet ECOWAS ville ingripa militärt och avsätta Jammeh.

Jammeh har inte varit okänd för pressen fram tills nu. Tidigare har han påstått att han kan bota aids och astma med hjälp av örter och bananer. Självklart är Jammeh en hysterisk och ultravidskeplig individ, men den komiska karaktären av hans apanage bleknar väldigt fort till förskräckelse när man hör att han sagt saker som att han tänkte regera i ”en miljard år ifall Gud tillåter det”, eller att han tänkte behandla landets homosexuella ”värre än Iran gör med sina”.

Denna sortens politiska utveckling är däremot inte förvånande. Religiösa institutioner, rörelser, och karismatiska demagoger har genom otaliga exempel i historien varit orsaken till förstörelsen av otaliga samhällens välfärd, säkerhet och välmående, till förmån för Gud. Vad annars än intoleranta stenåldersfilosofier som religioner skulle sanktionera och inspirera individer som Jammeh?

Exemplen i vår historia utgör ett alltför tydligt mönster för att vi ska kunna blunda för det. Mullornas styre i Iran har totalförstört ett helt lands kultur och ekonomi för framtida generationer, katolska kyrkans öppna allians med 1900-talets fascism och nationalsocialism är någonting som den europeiska kulturen aldrig kommer kunna återhämta sig ifrån, ortodoxa kyrkans inskränkta särdrag har lett till obeskrivlig grymhet, inte minst de judiska pogromerna under tsarväldet och folkmordet i Srebrenica på 90-talet.

Exemplen är fler än de sensationsartade jag nämnt ovan. Religiös fundamentalisms exploatering och förstörelse av samhällen går att rada upp bara via namn för att skapa konnotation:
Belfast, Rwanda, Burma, Östtimor, Gaza, Libanon, Irak, Turkiet, Centralafrika, Sudan, och många, många fler.

Svaret är entydigt: religionen förgiftar allt.

Det behövs en brådskande påskyndning av sekulära värden i vår värld för att människan ska kunna överleva. Det är upp till var och en av oss att göra motstånd mot de heliga dödskulterna som vill se förgörelsen av människan och samhället. Religionen måste giljotineras från statens och offentlighetens angelägenheter, annars kommer vi styras av dess despoter i mer än ”en miljard år”.

Sebastian Nilsson Qvist
Libertas redaktion