Den 21 juni klubbade riksdagen igenom en ny omgång av hårdare asyllagar med stöd av bland annat den rödgröna regeringen, Sverigedemokraterna och vissa allianspartier. Syftet med lagändringen är att motverka trenden av anländande flyktingar till Sverige genom att bland annat tidsbegränsa uppehållstillstånd och sätta försörjningskrav på de som kommer hit. Oppositionen mot lagförslaget har varit utbredd och högljudd genom bland annat kritiska debattartiklar och demonstrationer. Inom vänstern är motståndet vokaliserat hos bland annat Vänsterpartiet tillsammans med socialdemokratiska gräsrötter och debattörer. I trots mot klander från vänstern och gräsrotsrörelserna ven ändå asylrestriktionens partipiska över rosornas stolar i riksdagens plena.

 
För cirka ett år sedan var däremot Socialdemokraternas migrationspolitiska jargong annorlunda. När alla ungdomsförbund, utom SDU, arrangerade en demonstration den 6:e september 2015 under parollen ”Refugees Welcome”, var Löfven gästtalare. Statsministern påpekade vikten av samarbete i frågan på EU-nivå och att alla kommuner måste ta ansvar, men framförallt att nationen Sverige fortfarande skulle ”bära solidariteten med stolthet” i denna svåra tid. Året innan, när han bara var partiledare i opposition, var Löfven ännu mer tydlig i sitt stöd för en solidarisk migrationspolitik. Då kritiserade han Moderaterna för att “fiska i grumliga vatten” genom att ställa flyktingar mot välfärd. Där fanns, i denna fråga, en klar överenskommelse mellan socialdemokratins gräsrötter och dess ledning, samt en tydlig linje.

År 2015, något år efter att Löfven och hans ämbete intagit Rosenbad, ökade flyktingströmmarna radikalt. The Telegraph kom i juni 2016 ut med en artikel där det fastställs att en population större än Storbritannien fanns på flykt (65 miljoner). BBC konstaterade att det året kom över en miljon av dessa flyktingar till Europa, och enligt Migrationsverket kom cirka 168 000 människor till Sverige. Pressen på Migrationsverket, tullarna och Polisen ökade markant, parallellt med den populära oron inför vad som myntats som stolt solidaritet.

I september 2015, någon månad efter att Löfven höll sitt brandtal om solidaritet, släppte Sifo en ny väljarbarometer. Socialdemokraterna fick 27 procent av väljarstödet, ett tapp på nästan 3.1 procent sedan valet 2014 – en kalldusch för Löfven. Samtidigt toppnoterade Sverigedemokraterna med förbluffande 17.1 procent av väljarstödet på en plattform av xenofobi och islamofobi; alltså en ökning på 7.4 procent. Parallellt med den nya politiska utvecklingen gjorde regeringen ett utspel där Löfven mumlade om att det behövdes ”andrum”; minimikvoter på mottagande och ID-kontroller skulle bli verklighet, i trots mot utropat motstånd från gräsrotsrörelser om vad som antagits inom partiets program.

Skräcksiffrorna fortsatte. I januari detta år rapporterade SvD om Sifos nya mätning där siffrorna för Socialdemokraterna sjunkit till 23.2 procent, bottensiffror som man inte sett sedan partiet bildades i början av 1900-talet. Som en reaktion på detta började Socialdemokraterna, nu i regeringsställning, sammanställa utkastet till vad som skulle bli det kontroversiella lagbeslut vi nyligen fick uppleva. Ett lagförslag som till och med socialkonservativa Kristdemokraterna ansåg vara för hårt.

Det är väldigt tydligt att det senaste årets politiska äventyr fått marken under Rosenbad och den socialdemokratiska staben att skälva. Den har fått Löfven att gå hand i hand med Åkesson och kasta alla former av principer och moral ut genom närmsta fönster. Att bära ”stolthet” och ”solidaritet” eller att ”inte fiska i grumliga vatten” verkar endast vara lägligt för vår socialdemokratiska topp när det är enkelt att stå för det, slipper prövas för det eller försvara det i pressen av offentlig granskning. Om den socialdemokratiska toppen ska hoppa i sina ställningstaganden från fråga till fråga, då borde man fråga sig ifall man inte ska låta sin rakryggade gräsrotsrörelse sköta arbetet istället. Då kan vi i vänstern i vart fall vara säkra på vad vi röstar på.

sebastian nilsson qvist

Libertas redaktion

Foto: Maja Suslin/TT