Text: Daniel Johansson

I politiken är det en gyllene regel att försöka förekomma sina motståndare. Ställda inför ett hotande nederlag i riksdagen om jobbskatteavdraget har statsministern därför med ljus och lykta sökt ett lämpligt skäl för att kunna slippa den regeringskris som kunde följa en sådan förlust.

I och med den återuppblossade finanskrisen kunde Reinfeldt sluta leta. Han slapp gå till berget. Det kom till honom i stället. Regeringen backar nu från sitt skattesänkningsförslag med hänvisning till det osäkra finansiella läget.

Regeringens reträtt kanske kan verka statsmannamässig, ett sätt att visa att man tar den uppkomna situationen på allvar. Det är en förklaring som endast delvis är riktig. Det är bara en dryg månad sedan framträdande borgerliga politiker häcklade den rödgröna oppositionen för dess nej till ytterligare skattesänkningar. Reinfeldt var också tydlig på dagens presskonferens: skatterna ska sänkas så fort det bara går, men just nu går det inte. Det är alltså ingen ideologisk omsvängning vi bevittnar utan ett möte med verkligheten.

Ändå säger statsministerns agerande något viktigt. Genom att skjuta upp det femte steget i jobbskatteavdraget underkänner han faktiskt bärande delar i regeringens politik. Skatteavdragets främsta syfte har hela tiden varit, enligt den borgerliga alliansen, att skapa nya arbeten. När vi nu står inför sjunkande tillväxt och kvardröjande hög arbetslöshet borde det vara regeringens främsta uppgift att i statsbudgeten föreslå omfattande åtgärder för att höja temperaturen i ekonomin.

Enligt regeringens egen argumentation från så sent som i våras är fortsatta skattesänkningar en sådan åtgärd. Ändå avstår man nu. Anders Borg säger öppet att det vore oansvarigt att sänka skatter för lånade pengar. Det är klart det är. Men alla vet att det kan vara klokt – också i en krissituation – att låna för investeringar som på lång sikt stärker den ekonomiska utvecklingen. För ett företag kan det handla om inköp av ny teknik; för en stat kan det handla om satsningar på infrastruktur och utbildning.

Men jobbskatteavdraget har helt enkelt aldrig, trots regeringens retorik, varit av den karaktären. Det har aldrig varit en investering för framtiden. Det har inte gett Sverige en starkare ställning. Det har bara vunnit två val för en borgerlighet med en dålig ekonomisk politik. När nu den strategin inte verka lika lovande längre väljer regeringen att avstå från den.

I tuffa tider rasar luftslott samman och bubblor spricker. Det sker runt om i världen i skrivande stund. I Sverige håller regeringen, men priset för det är att bubblan om jobbskatteavdraget sprack.

Låt det inte gå obemärkt förbi.

Daniel Johansson, Ledamot S-studenters förbundsstyrelse