Det räcker inte med några punktmarkeringar – det viktiga är att socialdemokratin har en helhetssyn för att krossa ojämlikheten. Det menar Lotta Ilona Häyrynen som idag presenterar sin(a) drömreform(er).

Lördagen den 13 september var det tänkt att den här texten skulle ha inletts annorlunda än vad den gör idag, en vecka efter valresultatet. Med emfas hade jag tänkt skriva att med fyra år kvar till nästa val så har en rödgrön regering råd att undvika populism och genomföra en rad reformer som på allvar tar itu med den nya svenska ojämlikhetens kärna. Så löd drömmen inför en rödgrön majoritetsregering, medan verkligheten under kommande fyra års minoritetsregering lär sakna plats för större social ingenjörskonst.

Skillnaden mellan vad vi vill göra och vad vi faktiskt kan göra har sällan känts så milsvid. Ändå kommer den här texten handla om vad vi vill. Oavsett vad vi idag kanske föreställer oss så ligger det i socialdemokratins hjärta att kunna förhandla till sig grundläggande sociala reformer, även från partier som inte delar våra värderingar.

Under 1930-­talet lyckades Socialdemokraterna förhandla fram den svenska demokratins första stabila regering tillsammans med dåvarande Bondeförbundet. Man fick ge upp krav på frihandel för att i stället få igenom de för vänstern mycket viktigare kraven på en aktiv arbetsmarknadspolitik. Man la sitt krut på arbetslösheten, och trots kompromisser höll man siktet inställt på jämlikhet.

Kärnan till all politik måste vara viljan, pragmatismen är i slutändan bara ett medel – varken målet eller utgångspunkten. Utan reformvilja skulle vi inte ha en parlamentarisk kris. Om en rödgrön regering helt skulle förhandla bort sina visioner skulle vi lika gärna kunna släppa fram en Alliansregering med Sverigedemokratiskt stöd i riksdagen.

Varje gång jag har fått frågan om vad min drömreform är – vad jag vill med politiken – har jag sällan kunnat ge ett konkret svar. Jag vill slippa ojämlikhet. Men frågan om ojämlikhet saknar en ensam lösning. Vi behöver se samhället och ojämlikheten i den som en helhet. Ett nät av orättvisor, bostadsbrist och arbetslöshet som alla är kopplade till varandra.

Därför vill jag se ett socialdemokratiskt reformpaket, som lyfter blicken och slutar punktmarkera. Jag vill inte prata om en reform. Jag vill prata om en vänsterinfluerad samhällssyn som förstår att fler saker måste åtgärdas samtidigt för att vi ska kunna driva ut ojämlikhetsanden.

Det är därför jag skulle ha velat inleda den här texten med att säga att vi har råd att i ett år eller så undvika pragmatisk populism och i rask takt sjösätta de reformer som både ökar jämlikheten, men som också riskerar att vara de mest impopulära. Det handlar om att begränsa det fria skolvalet och vinstuttagen i välfärden, att återinföra förmögenhetsskatt, höja taket i a­kassan, avskaffa läx­-RUT och formulera en statlig, aktiv, bostadspolitik.

Det handlar om trygghet och omfördelning. Att bygga bort bostadssegregationen så människor lever tillsammans. När jag åker från Fittja till Stockholms innerstad vill jag se att mer än trafikreglerna förenar stadsdelarna . Bostadspriserna måste ned, samtidigt som arbetslöshet eller sjukdom inte ska krossa människor. Staten måste få mer pengar, och vi måste få igång arbetsmarknaden.

Men det handlar inte om en (1) reform, det handlar om en genomlysning och en helhetsplan för vart vi vill föra samhället. Det spelar ingen roll om vi bygger mer om arbetslöshet innebäratt jag ändå blir av med min bostad. Det spelar ingen roll om vi stärker höglönesektorer samtidigt som över 40 procent av underklassens barn inte klarar grundskolan. Det spelar ingen roll om vi inför sex timmars arbetsdag om de sex timmarna fortfarande innebär för tunga lyft, för högt arbetstempo, otrygg anställning eller att man måste läsa jobbmail i tre timmar efter hemkomst.

Detta är vad jag vill ha. Med förståelse för att liksom Rom inte byggdes på en dag så byggdes inte välfärdsstaten på en mandatperiod. Men behöver vi kompromissa kommande fyra år måste helhetssynen ändå finnas i våra bakfickor. Vi kan kohandla igen, så länge vi faktiskt äger kor.

Lotta Ilona Häyrynen