Redaktören har ordet

Idag är det den 1 juli 2020. Det här är även min första dag som Libertas redaktör. Jag är oerhört stolt och tacksam över att ha fått S-studenters förtroende att ta mig an det här uppdraget. Libertas har under mina år som aktiv i S-studenter varit en viktig plattform för att ta till mig nya idéer, känna av pulsen i förbundet men också för att ta några av de första stegen inom politiskt skrivande. För mig är Libertas ett forum för radikal idédebatt och det är nu viktigare än någonsin att arbetarrörelsen flyttar fram positionerna i just idédebatten. Jag ska förklara varför.


Det är ingen nyhet att det svenska medielandskapet är borgerligt. Antalet socialdemokratiska ledarsidor på lokaltidningar är relativt få och bland de stora nationella dagstidningarna är representationen ännu sämre. Som en av de få vänsterorienterade tidskrifter som finns kvar har därför Libertas potential att spela en stor roll för att fylla detta vakuum, men framförallt som ett verktyg för att rusta rörelsen med idépolitisk beredskap.


Som jag ser det saknar vår rörelse just detta, idépolitisk beredskap. Arbetarrörelsen borde ha varit redo med ett proppfullt artilleri av systemkritik när coronakrisen nalkades. Den första lösningen på krisen inom vården som uppmärksammades var inte upprustning av offentlig sektor och välfärden. Det var inte bättre lön och arbetsvillkor. Det som föreslogs var att vi skulle muntra upp vårdpersonalen genom att ge dem applåder från våra balkonger. Det är liberalt trams, men också symptomatiskt för dagens borgerliga idépolitiska hegemoni. 


Det är uppenbart att marknaden inte löser några verkliga viktiga problem när de väl uppstår trots att det finns en tydlig efterfrågan. När kriser inträffar ses det som självklart att staten ska stå för alla lösningar. Detta gäller inte bara i pandemier, detta gäller även i de ekonomiska kriser som ständigt återkommer och som ligger i kapitalismens natur. Ingen förväntar sig att marknaden ska leverera antikroppstester och att de privata vårdföretagen ska gå i bräschen för smittspårning. Det ansvaret faller naturligt på regeringen, folkhälsomyndigheten och sveriges kommuner och regioner. Trots dessa förväntningar på statligt ansvar är det de nyliberala idéerna om privatiseringar, konkurrens och urholkning av välfärdssystemen som fått styra, vilket har visat sig ödesdigert i denna pandemi. 


Oavsett om det berott på brist på idéutveckling, ett borgerligt medielandskap eller något helt annat har det skett en rejäl förskjutning åt höger i det politiska landskapet. I skrivandets stund pågår förhandlingar mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna där syftet är att nå en bred överenskommelse inom migrationspolitiken. Socialdemokraternas bud i förhandlingarna innefattar volymmål för asylmottagandet och fortsatt temporära uppehållstillstånd. För att ändå nämna något positivt vill man även utvidga ventilen för särskilt ömmande fall som grund till uppehållstillstånd, men utöver det är det förslag som går att finna i Sverigedemokraternas tidigare krav. Miljöpartiet har flaggat för att överenskommelsen kan leda till att partiet drar sig ur regeringssamarbetet vilket kan leda till regeringskris. Men det största problemet här är enligt min mening inte att Socialdemokraterna riskerar att förlora regeringsmakten, problemet är att det politiska klimatet förflyttats så att Socialdemokraterna nu lämnar förslag som kränker asylrätten och mänskliga rättigheter. Det borde vara otänkbart för ett parti med internationell solidaritet och människovärde som grundpelare att föra en sådan politik. Vad var poängen med Januariavtalet med alla dess eftergifter och kompromisser som motiverades med att de höll Sverigedemokraterna utanför inflytande, när man nu ändå på eget initiativ låter precis den typen av politik få genomslag? 


Jag tror att den här typen av ideologisk desorientering hos S kan motarbetas med en mer levande och djärv idédebatt. Men att flytta fram positionerna inom idédebatten är ingenting som en ensam redaktör eller redaktion kan göra. Det behövs en folkrörelse inom skrivandet med en stor bredd av erfarenheter, idéer och perspektiv. Därför behövs ni. Libertas är ett forum där idéer förutsättningslöst kan debatteras och utvecklas. Här kan och måste vi våga tänka de stora tankarna om samhällsförändring som annars blockeras av de snäva ramarna för en partikongress eller det parlamentariska läget. 


Ta chansen, både för din egen skull men framförallt för rörelsens skull. Nu flyttar vi tillsammans fram positionerna.


Moa Wikén,
Libertas redaktör

Foto: Emma Fastesson Lindgren
Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *