”Vårt sätt att leva tillsammans kommer att förändras … Nu öppnar sig chansen till ett annat sätt att leva”

Göran Sonnevi får sätta tonen i den nyutkomna antologin Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras. Boken, som är ett samarbete mellan Tvärdrag, Socialistisk debatt och den gröna tankesmedjan Cogito, räds inte stora ord. Det rödgröna presenteras rentav som demokratins potentiella frälsare. Och när jag slår igen boken är jag i varje fall inte helt obenägen att hålla med. Josefin Hägglund har läst ‘Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras’ (Leopard förlag 2010)

Hur skulle en rödgrön politik kunna resultera i bättre och mer intressanta politiska visioner? Att tänka rödgrönt framstår på de bästa ställena som en verklig möjlighet att ta sig ur partipolitisk stelbenthet, nostalgi och uppgivenhet, som när Karin Bradley och Ola Broms Wessel skriver om rödgrön stadsplanering och lanserar begreppet ”miljörättvisa”.

I boken ligger också en mer eller mindre uttalad besvikelse över de rödgröna politikerna och bristen på idépolitisk debatt runtom det rödgröna samarbetet. Fortfarande framstår det rödgröna regeringsalternativet mer som en strategisk allians än en vilja till politisk förnyelse. Och avståndet mellan bokens unga skribenter och den politiska verkligheten verkar fortfarande långt.

Boken är en spretig antologi med ämnesval som sträcker sig från vargjakt till Europapolitik och vidare till stadsplanering. Men när jag försöker sammanfatta intrycken finns det ändå någonting som förenar de sinsemellan ganska olika texterna. Jag kommer oväntat att tänka på en tonårsidol som jag trodde att jag hade lyckats förtränga, den skånske hippiepoeten Bob Hansson. Jag tänker på den jordnära utopism som ryms i hans ”Människan har börjat minnas människan igen”. Eller som Jenny Wrangborg skriver: ”Här ska det kortsiktiga tvingas backa för människorna.” En sprittande önskan om att göra politiken politisk igen, och att göra den mänsklig.

Josefin Hägglund, Laboremus

Detta är ett sammandrag av artikeln för webben. Den fullständiga texten återfinns här. Ann Heberleins recension hittar du här. Upplagt av Jesper Alex-Petersen, Malmö S-studenter