I veckan skrev Selma Haskovic här på Libertas att nationalism inte hör hemma i vänstern. Socialdemokraterna, skrev Haskovic, borde därför inte tala om den ”svenska modellen”. Inte heller borde partiet demonstrera på 1 maj under parollen Tillsammans för Sverige, vilket gjordes i år.
Det är lätt att vara enig med Selma Haskovic om att vänstern inte ska vara en rörelse för nationalism. Men lika lätt är det att se vad som händer i svensk politik just nu och att det måste hanteras.
I rask takt försöker Moderaterna omdefiniera hela den politiska debatten: bort med vänster mot höger och in med den påhittade motsättningen mellan”svenskt” och”icke-svenskt”.
Vi kan gilla eller ogilla det, men Anna Kinberg Batra hade aldrig valt den här vägen om hon inte hade trott att den skulle leda till moderat valnattslycka 2018. Hon kan känna av stämningen i väljarkåren lika väl som någon annan.
Hur vi bemöter Moderaternas offensiv blir avgörande. Selma Haskovic menar att Socialdemokraterna har lagt sig platt för nynationalismen när vi i stället borde ha betonat konflikten mellan arbete och kapital.
I själva verket är det senare precis vad partiet gör. Kampanjen för den svenska modellen syftar till att få det politiska samtalet att fokusera på innehållet i sagda modell: full sysselsättning, goda arbetsvillkor och en bra välfärd. För alla.
Det fungerar. När de borgerliga i våras föreslog sänkta löner med hänvisning till invandringen argumenterade vi för hur det stred mot den svenska modellen. Vi vann debatten.
Naturligtvis är ordvalet, svenska modellen, högst medvetet. Men det bryter knappast mot socialdemokratisk tradition. För det första har vi har länge begagnat oss av begreppet. För det andra är dagens användning ett exempel på ett klassiskt framgångsrecept för vårt parti. Socialdemokraterna blev inte starka i början av 1900-talet för att vi inledde debatten så som vi önskade att den hade varit. Vi blev starka för att vi tog debatten där den fanns och flyttade den dit vi ville ha den.
Nu måste vi göra samma sak som då – och som i våras. Men det gäller att verkligen göra just det, att flytta debatten. Om vi skulle uppehålla oss vid flaggviftande och så kallade svenska värderingar blir vi inget annat än en röd matta för den nya, bruna borgerligheten.
Då krävs det att vi är tydliga med vad den svenska modellen går ut på. S-strategerna borde ta till sig av Selma Haskovics påpekande att många, särskilt bland de unga, inte kan relatera till uttrycket.
Det krävs också att vi inte ensidigt koncentrerar oss på samhällets utsatta, utan att vi även riktar ljuset mot de mest privilegierade. Storbankerna, storföretagen och de mest förmögna både kan och borde bidra mer.
Här måste partiets politik utvecklas. Men det gör inte begreppet svenska modellen i sig obrukbart. Stefan Löfven gör rätt i att med hjälp av det vrida nationalismens vapen ur händerna på Moderaterna.
daniel johansson
F.d. vice ordförande S-studenter
