Pedagogiskt kvacksalveri

722462_8b5f_2

 

Metoder komma och gå i skolan. Just nu tycks det vara företeelsen mindfulness som gäller. Om man ska tro förespråkarna för denna metod skulle den, konsekvent tillämpad, göra att skolan kommer till rätta med alla de problem som den brottas med.

 

I ett UR-program om mindfulnesspedagogik[1] redovisas metodens fyra grundpelare:

  • Eleverna ska syssla med ”övningar i stillhet”.
  • Eleverna ska föra samtal kring existentiella frågor.
  • Olika övningar med beröring och massage ska göras.
  • Olika rörelser ska genomföras inspirerade av yoga och qigong, gärna med hjälp av sagor.

 

Tanken är att eleverna genom allt detta ska försättas i ett tillstånd av ”uppmärksam närvaro” som gör dem mottagliga för den kunskap som undervisningen tillhandahåller. Någon diskussion och problematisering av kunskapsbegreppet förekommer inte. Den kunskap som skolans tradition föreskriver tycks tas för given. Vid en hastig titt på företeelsen mindfulness kommer man osökt att tänka på hypnos. Föreläsare drar land och rike runt och berättar om metodens förträfflighet för förskollärare och lärare. Man får anta att det är tänkt att de lyssnande pedagogerna här försätts i ett tillstånd av uppmärksam närvaro. Även längre utbildningar på upp till tre månader erbjuds. Vad dessa innehåller framkommer inte men det görs klart att de är förknippade med kostnader.

 

I det nämnda UR-programmet intervjuas en av de personer som reser runt och håller föreläsningar om mindfulness. I slutet av programmet frågar reportern vad föredragshållaren själv gör när hennes egna barn blir stressade. Här avslöjas antagligen hela essensen i mindfulnesspedagogiken: Föreläsaren kliar det stressade barnet på ryggen. Man får väl utgå från att detta är inspirerat av yoga och qigong. Den sortens mirakelkurer borde naturligtvis alla lärare tänkt på för länge sen!

 

En av de personer som föreläser om mindfulness heter Pierre Coder. Att lyssna på en tvåtimmarsföreläsning om mindfullness av honom kostar 680 kr/person (exkl moms). På nätet hittar jag inga uppgifter som tyder på att Coder skulle vara knuten till något lärosäte (något som föreläsare brukar vara angelägna om att framhålla) eller om han har någon form av pedagogisk utbildning. Det enda man får veta är att han är far till två barn, bor i Åsa och är företagare inom ”mindfulness och hälsa”. På en av Coders sidor på nätet hittade jag följande exempel på vad man kan göra tillsammans med elever i mellanstadieåldern. Lyssna på den ljudslinga som kallas “Kärleksfull vänlighet”! Jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att Coder är släkt med Jesus i rakt nedstigande led.

 

https://soundcloud.com/pierre-coder

 

Det mest problematiska med mindfulnesspedagogik är att en underliggande strävan tycks vara att med olika medel få eleverna att vara lydiga och tysta. Man kan alltså dra slutsatsen att det primära syftet inte handlar om att utveckla ett demokratiskt förhållningssätt hos eleverna. Demokratiska processer är varken tysta eller lydiga. Tvärt om! De är ofta stökiga och högljudda och de som deltar i dem bugar inte underdånigt inför makthavare av olika slag. Den svenska skolan bärs, alltsedan skolkommissionen 1946, av två grundpelare: kunskap och demokrati. Enligt läroplanen och skollagen vilar skolan på demokratins grund men det räcker inte, vilket bland annat betonas i läroplanen, med att undervisa om demokrati. Eleverna måste få delta i olika demokratiska processer i frågor som rör deras eget liv och den värld de lever i. Frågor som rör demokrati tycks dock inte finnas med på den agenda som mindfulnesspedagogiken står till tjänst med.

 

Om man som lärare vill skapa ”uppmärksam närvaro” bland eleverna räcker det inte att tala vänligt med dem precis som om de var idioter. Som lärare måste man initiera undervisningsprocesser där elevernas olika tankar, tolkningar och uppfattningar bryts mot varandra i en öppen, engagerad och emellanåt ljudlig diskussion med demokratiska förtecken. Sådana situationer skapar inte läraren genom att låta eleverna syssla med massage, qigong eller andra övningar av stillhet. Det räcker inte ens med att de kliar varandra på ryggen. Det som krävs är att eleverna erbjuds ett undervisningsinnehåll som de upplever som viktigt och engagerande och att de ges möjlighet att på fullaste allvar undersöka sin inre och yttre värld. Det handlar om att öppna dörren mellan klassrummet och den värld som eleverna har att hantera. Hur ska skolan annars utbilda elever som är beredda att delta i det demokratiska samhällsbygget?

 

 

Jan Nilsson

Lektor i svenska med didaktisk inriktning

 

 

[1] https://urskola.se/Produkter/176799-Skolministeriet-Mindfulness-i-skolan

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *