Pappa på sjukan

Pressbild, endast för redaktionell publicering.

 

Min pappa har alltid varit frisk. Han är typisk arbetarklass född på 1950-talet. Jag tror att det går att generalisera så i alla fall. Pappa är pensionerad typograf sedan oktober 2016. Då hade han arbetat på DN/EX i Akalla sedan 1980-talet, enligt GS-fackets medlemsregister. Han går aldrig till läkaren, tycker sossarna är klassförrädare och har kämpat för att hans söner ska få det bättre än han själv.

 

Min pappa har alltid varit frisk, men i veckorna kom ohälsan även till vårt hem. Efter en två veckor lång förkylning bestämde vi att pappa måste ringa vårdguiden. Svår hosta, trötthet och kraftig andnöd är inte bara en förkylning. Sagt och gjort. Personalen på andra sidan telefonen ordnar efter samtal med pappa en ambulans och pappa gör inte motstånd. Vi väntar.

 

När ambulansen sedan kommer fram känner jag lättnad. Äntligen får någon kolla på vad det är. Svaren förvånar mig. Ambulanspersonalen lyssnar på hostan, på lungorna och observerar hur pappa mår till det yttre: “Ja dina lungor låter helt normalt, det verkar mest vara en förkylning”. Personalen rekommenderar irriterat att pappa kanske ska boka tid hos vårdcentralen i dagarna istället. Måste du verkligen åka med akutambulans, frågar de honom. Pappa svarar att han inte ens kan gå runt i lägenheten utan att bli andfådd och få andnöd, att han får panik när han lägger sig ner, varpå de svarar att han ju har två söner han kan stötta sig på till vårdcentralen.

 

Efter liten tystnad med en uppgiven pappa och en cynisk ambulanspersonal frågar de till slut “men vill du åka med oss då” och pappa svarar tydligt ja. Allt lugnt, tänker jag, nu får han i alla fall åka dit så någon kan titta på det. Svarar pappa ja så vet han själv att det är något allvarligt. Det räcker inte. Ambulanspersonalen börjar packa sina väskor och säger sen “Ja men vi kommer inte att bära ner dig på båren, har man egna ben får man gå ner själv, men du kan stötta dig på oss”. Som anhörig är det svårt att ta in, svårt att veta hur man ska reagera när någon form myndighetspersonal pratar så.

 

Det är förvisso inte samma sak, men det handlar om vård om andra, när jag tänker på min egen tid som hemtjänstarbetare. Jag skulle inte kunna föreställa mig att jag skulle använda den cyniska tonen mot någon som är så beroende av min hjälp. Vad detta beror på kan nog diskuteras länge. En hårt pressad ambulanspersonal i Stockholms läns landsting, S:t Görans privatisering och så vidare. Pappa kom till slut till S:t Görans sjukhus i Stockholm och har varit där i två veckor nu. Jag är så tacksam att pappa stod på sig.

 

Hans påstått normala lunga är idag vätskefylld, hans förkylning är lunginflammation, och utöver det har han hjärtsvikt och hög infektionsrisk.

 

Alexander Petersson Libertas redaktion

 

Bild: Danderyds sjukhus

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *