Om våld

akesson_tarta

 

Vem gör våld på vem? I samhället i dag är våld i stor utsträckning normaliserat, institutionaliserat, legitimerat. Våra kostvanor är kanske det mest frappanta exemplet, där varje billig ostburgare på snabbmatsrestaurangerna innebär våldsutövning och kränkning av liv. Men även ur mer filosofiska och övergripande perspektiv kan man urskilja hur våld genomsyrar tillvaron. “Det borgerliga samhället grundades på våld och kan bara upphävas genom våld” sammanfattar Melker Johnsson en av marxismens maximer. Ägandeförhållandena i världen är ett våldsförhållande, där både relativ och absolut fattigdom försätter människor i misär.

 

Sexuellt våld är juridiskt och formellt sett absolut förbjudet i vårt rättssamhälle. Samtidigt sviker detta rättssamhälle ofta de kvinnor som drabbas av våldet. Det sexuella våldet legitimeras också ständigt av institutioner med informell makt, så som porrindustrin. Medan stereotypa könsnormer eldar på hämmande, fjättrande och fattiga uppfattningar om hur män bör bete sig och behandla sina medmänniskor.  Det är svårt att lagstifta mot förhållanden som inte erkänns, som man inte kan ta på; informella regelverk.

 

Krigföring har genom historien varit en utmärkt metod för de härskande klasserna att utrota arbetarklassen. Arbetarna får skjuta ihjäl varandra. I kampen för kapitalets expansion har människoliv ringa betydelse. Personligen är jag inte pacifist. Den kristne marxisten Paulo Freire konstaterar svalt att frihet inte kommer som en gåva, utan erövras genom kamp. Det mesta av alla de saker vi i dag tar för givet – fri utbildning och sjukvård, rösträtt och föreningsfrihet, arbetsrätt och pressfrihet – har naturligtvis inte förlänats oss per automatik. De erövrades medelst långa och hårda kamper från samhällets lägre klasser. Motstånd är ju våld. Men motståndets våld är, som många före mig konstaterat, inte jämförbart med förtryckets våld. Det finns en enorm skillnad mellan att sparka uppåt och att sparka nedåt. Begriper man inte det saknas en fundamental bit i ens politiska analys.

 

Att upprätthålla strukturer, att utöva informell makt, är också våldsutövning. Kommentaren om den flagranta bögen. Köttätandet. Att framhärda sin rätt att säga negerboll. Pornografikonsumtionen. Våldsutövning sker överallt. Och så har vi det internaliserade våldet – våldet man utövar på sig själv. Man stympar sig själv för att tillgodose världen. Den mentala korsetten man tvingas snöra på sig för att accepteras i offentliga rum. Självhatet. Självstympningen. De dagliga nederlag man lider för att accepteras av sin omgivning. Det är inte individen som är svag, det är strukturerna som är starka.

 

Man fogar sig. Klarar man inte av att foga sig återstår att välja mellan medicinering eller fängelse.

 

Ludvig Fahlvik

Libertas redaktion

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *