Trots att skillnaderna mellan Sverige och Mexiko är stora finns de största skillnaderna inom länderna, menar Axel Ingvarsson, nationalekonom vid Handelshögskolan som den här terminen studerar i Mexico City. I Libertas berättar han om kulturkrockar, jämställdhet och om de enorma klassklyftor som präglar det mexikanska samhället.

Som utbytesstudent pratar man väldigt mycket om kulturer och kulturkrockar. De vanligaste frågorna man som blond svensk får är i stil med: Vad är den största skillnaden mellan Mexiko och Sverige? Hur tycker du att mexikaner är? Svaret på den första frågan är att den största skillnaden mellan Sverige och Mexiko är så stor att den andra frågan inte går att svara på. Den största skillnaden mellan länderna är nämligen skillnaderna inom länderna.

Jag bor sedan årsskiftet i Mexico City där jag pluggar en utbytesttermin på den prestigefyllda, privata, ekonomi- och handelshögskolan ITAM. Skillnaderna mellan mig och de mexikanska ITAM-studenterna är små. De är vana vid tortillas små som plättar, jag vid Santa Marias i frisbeestorlek, de tycker att jag har feminina jeans, jag tycker att deras jeans har dålig passform. Visst finns det större skillnader än så, synen på jämställdhet är en. Mexiko är fortfarande väldigt macho (men inte mycket mer än, säg, Italien), i synen på politik. I Mexiko är det inte på något sätt en fördel att ha ett partipolitiskt engagemang, det kopplas nästan uteslutande till korruption och maktlystnad.

Men skillnaderna mellan mig och mina kursare är obetydliga nyanser i jämförelse med skillnaderna mellan mina kursare och killarna som säljer quesadillas på min gata, killar som ändå har det ganska bra i jämförelse med de som säljer tacos i andra delar av denna jättestad, för att inte tala om de många barn och ungdomar som skördar majsen och tomaterna till tacosarna. Och jämfört med de stora grupper, främst från ursprungsbefolkningarna, som varken har fungerande skola eller sjukvård.

2005 var nästan 10% av alla kvinnor över femton år i Mexiko analfabeter, och nästan 7% av männen, men skillnaderna inom landet är enorma. I Mexico City ligger analfabetismen på under tre procent, medan den i delstaterna Chiapas, Guerrero och Oaxaca ligger på runt 20%. Skillnaderna i utbildningsnivå går från i genomsnitt tio års skolgång i Mexico City till sex i Chiapas, och skillnaderna är enorma även inom delstaterna, städerna, och ibland inom ett och samma kvarter.

Tre miljoner barn mellan fem och sjutton år beräknas arbeta utanför hemmet, majoriteten av dem för att de måste. För att kunna betala sin skolgång, sitt uppehälle eller för att familjen behöver pengarna. Skillnaderna mellan de barnen och mina mexikanska klasskamrater är oändligt mycket större än mellan mina klasskamrater och mig. De flesta svenskar tillhör samma västliga medelklass som den stora mexikanska medel- och överklassen, vi lyssnar på liknande musik, tar del av liknande nyheter, läser samma böcker. Kulturskillnaderna mellan Sverige och övremedelklassmexiko är obetydliga i jämförelse med de mexikanska klasskillnaderna.