Om klassamhället får bestämma – då går det inte fler tåg

1_20150211144258__TOO9833

Jan Björklund är inte längre utbildningsminister, det är i stället Gustav Fridolin. Elin Ylvasdotter som är viceordförande för S-studenter uppmanar oss att ta tillfället i akt och förändra skolan genom att avskaffa det fria skolvalet. Foto: Tomas Oneborg.

 

”Det viktigaste är att det bara går motiverade elever på skolan. Så är det på min skola. Man vill inte gå i en skola där det går omotiverade elever”. Så sa en 16-årig till mig när hen skulle beskriva varför hens skola var så bra.

 

Förmodligen omedvetet gjorde 16-åringen en korrekt samhällsanalys. Vi ser klyftorna öka mellan skolor. Det kan vi läsa i rapport efter rapport. Vi får förklarat för oss att det fria skolvalet lett till att föräldrarnas bakgrund har fått ökad betydelse för elevernas resultat, som i sin tur leder till ojämlika förutsättningar för resten av livet. Vi läser det så många gånger att det är som att vi inte riktigt förstår vad vi läser.

 

Enligt en forskningsstudie från Stockholms universitet handlar det fria skolvalet för föräldrarna inte främst om kvalitet. Det handlar istället om att privilegierade grupper genom skolvalet vill undvika vissa sociala elevgrupper. Forskningsrapporten visar också att det är vanligare att man väljer bort skolor som uppfattas som dåliga snarare än att man väljer skolor med bra kvalitet.

 

Bostadssegregationen spelar naturligtvis roll, särskilt i de större städerna, och den måste byggas bort. Östermalm, Danderyd och Täby kan inte fortsätta vara så isolerade som de är nu. Forskningsstudien visar dock att det främst är det fria skolvalet som driver på skolsegregationen. Många skolor har upptagningsområden som fångar in elever från olika socioekonomiska bakgrunder, men som väljs bort av den välutbildade medelklassen.

 

Detta måste vi på riktigt orka prata om. Konsekvenserna för detta är faktiskt bedrövliga, både för enskilda individer och för samhället. Utbildning har i svensk välfärdspolitik betraktas som ett grundläggande verktyg för att uppnå ett mer jämlikt samhälle. Det verktyget har urholkats. Det här borde vara i skoldebattens centrum. Det handlar inte om att gå och dra den vita välutbildade medelklassen i örat, utan om att faktiskt bygga ett samhälle som håller ihop snarare än glider isär. Ett samhälle där vi väljer varandra istället för att välja bort de som inte är som oss själva. En första början är åtminstone att våga prata om det.

 

Valfrihet har blivit ett så pass heligt begrepp i svensk politik, att så fort ett förslag presenteras som ska öka jämlikheten, får en slängt i ansiktet att en är emot valfrihet. Vi vet dessutom att det valfrihetsbegrepp vi har idag är valfrihet för redan privilegierade på bekostad av strukturellt diskriminerade grupper. Valfriheten får styra diskussionen istället för jämlikheten. Att förändra och motverka klassamhället får vänta.

 

I borgerlighetens världsbild går livets tåg bara en gång. En sådan världsbild gynnar privilegierade grupper. Socialdemokratins roll måste vara att ge människor flera hållplatser att hoppa på tåget igen. Och socialdemokratins uppgift måste vara att se till att livets tåg är jämlika. Då är skolan grundläggande och då kan vi inte ha ett skolsystem som lämnar kvar en stor grupp människor på perrongen medan några andra tuffar vidare.

 

Jag tänker på min mamma. Som hoppade av högstadiet men som faktiskt hade ett tåg som väntade på henne några år senare. Jag tänker på att samhället trodde på henne när hon själv inte gjorde det. Jag tänker på det hon brukar säga ”hade Jan Björklund styrt skolan under min uppväxt vet jag inte vad som hade hänt med mig”. Nu styr inte Björklund skolan längre. Låt oss göra något bra av det.

 

Elin Ylvasdotter
Vice förbundsordförande S-studenter

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *