Om att hitta varandra

14104337653_1d88decb8d_z

Det är först tillsammans vi kan göra skillnad. Därför måste vi hitta och lyfta varandra. Libertas Madeleine Bengtsson första text som ny redaktör för tidningen. Foto: Jens Ohlsson.

 

ATT ORGANISERA SIG, att bli engagerad, att sluta upp. Bli en del av rörelsen, ingå i något större. En för alla. Utnötta ord, tjatiga klyschor, tomma floskler. Strofer som minner om en tid då kollektiva strävanden var relevanta.

 

Fast samtidigt; så vansinnigt aktuella. Så akuta. Det är precis det det handlar om – att vi måste hitta varandra. Sluta famla, sluta gå i cirklar, sluta backa. För det är när vi hittar varandra som vi kan våga. Det är där vi skapar den jordmån som ger kraft att växa.

 

Vår to do-lista kan göras lång. Att tänka på krig, klimathot, flykt, massarbetslöshet, ojämlikhet, kvinnohat, timanställningar och läsförståelse tynger. Gör en så matt. Det är så mycket en känner, så mycket en vill åstadkomma. Bördan är en övermäktig och det är alltid lättare att fly skiten.

Ensamma har vi liksom inget att säga till om. Men när vi håller varandras händer överröstar vi allt. Vi har sett styrkan i att gå samman, senast den här veckan. SEKO-medlemmar inom delar av tågtrafiken gjorde gemensam sak, satte ner foten och fick igenom flera av sina krav mot Almega. Med tilltro och tålamod tog de sig tillsammans någonstans.

 

Libertas nya redaktion består av Johanna Mårtensson, Liss Jonasson, Emma Nilsson, Dennys Bello, Ludvig Fahlvik, Johan Frick, Simon Andersson och mig. Vi har hittat varandra och ska tillsammans utföra stordåd. Försätta berg. Eller åtminstone publicera tankeväckande texter. Texter som driver debatten i vår rörelse, i vår värld, framåt.

 

Vi ska ge varandra och alla medlemmar som vill luft under vingarna. Vi ska vara en kollektiv nyttighet. Vi ska låta våra individuella röster ljuda högre tack vare varandra. Vi ska hitta fler och vi ska ta oss någonstans.

 

Hitta varandra
 Du vet att du inte är ensam. Vi ska hjälpa dig. Vi ska hjälpa varandra. Vi finns överallt. På arbetsplatsen, i skolan, på gatorna. Du känner igen oss på våra vänliga leenden. Desperationen i våra blickar. Vi ska hålla samman, stå i bredd. Bli en flod, ett rinnande vatten som tar sig in. Vi finns, överallt. I riksdagen, i Bryssel, i högkvarter, i bolagsstyrelser. På dina barns dagis och bakom kassan på ditt favoritfik. Samma människor med samma övertygelse om att livet måste bli värt att leva. Vi har hemliga och offentliga sammankomster hela tiden. Du känner igen oss på våra trötta blickar, trasiga kläder, tjusiga kostymer. Du känner igen oss på indignationen i våra röster och kraften i våra rörelser. När vi hittat varandra ska vi hålla hårt och aldrig släppa taget.
 
Linn Spross, Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet (2013)

 

(min understrykning)

 

Madeleine Bengtsson

Libertas redaktör

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *