Libertas redaktör Madeleine Bengtsson har läst “Kära Liv och Caroline” och ser strategier för att utmana patriarkatet.

Kulturmän, kulturmän, överallt kulturmän. Debatten rasar återigen och vi blir smärtsamt påminda om dessa sköna men svåra karlar som tar sig själva på enormt stort allvar. (Hur får en ett sånt ego att en kan tänka sig att skriva sjuttielva volymer om sig själv och kalla det ”Min kamp”? HUR?!) Det är nedslående och rent av skrattretande.

Vilken lättnad och fröjd det då är att läsa ”Kära Liv och Caroline” (Natur och Kultur, 2015) av författarna Liv Strömqvist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. För här har vi äntligen kulturkvinnorna! Genier med åsikter och kunskap om det mesta kring såväl konst, psykologi, etik, politik och utseende. Som inte skräder orden. Super, provocerar, har ångest. De är kända för sina böcker, essäer och deras gemensamma podd ”En varg söker sin podd” i vilken de tar emot och svarar på frågor från lyssnarna. Frågor och svar som nu resulterat i en bok.

Författarna intar en position av allsmäktigt allvetande, men lyckas trots det upprätthålla en föredömlig ödmjukhet. De visar på flera alternativ, argumenterar för sina ståndpunkter samtidigt som de uppmanar läsarna till egna reflektioner och ställningstagande. Strömqvist och Ringskog Ferrada-Noli dissekerar privilegier utifrån ett intersektionellt perspektiv – förklarar varför vita kan ha vilka kläder som helst men ändå uppfattas som coola/respektabla, hur män generellt har mindre skam i kroppen och därmed vågar tro på sin konst och hur skönhetskapitalet är en hämsko för systerskap. Men framförallt kritiserar de kapitalismen och klassamhället. Många av de problem som lyssnarna har förklaras med samhällets galopperande ojämlikhet.

Den stora behållningen jag har med boken är Strömqvist och Ringskog Ferrada-Nolis resonemang kring subjekt och objekt. Hur så mycket kan förklaras med att personer som identifieras som kvinnor objektifieras av såväl omgivning och av dem själva. Hur patriarkatet, skamlösheten – kulturmännen – kan förstås i termer av subjekt. Att snubbar helt enkelt ser sig själva och varandra som subjekt, medans kvinnor reduceras till objekt. Objekt som ska vara snygga, prata bebisspråk, skapa god stämning, hålla käft. Absolut inte förhärliga sig själva.

Det är fan i mig på tiden att kvinnor, ja egentligen alla som inte tillhör den vita mansnormen, börjar agera som subjekt. Det är inte enkelt – men inget som är värt nåt är enkelt. Det är helt enkelt en viktig strategi i att utmana normer och makt.

Strömqvist och Ringskog Ferrada-Noli slår också ett slag för läsandet som strategi, att genom läsande bli mer bildad, bekräftad och tänkande. Boken igenom är strösslad med lästips, dikter och aforismer som ger läslust. Men också skriv- och tankelust.

Kulturmän, darra – här kommer kulturkvinnorna. Och vi är inte snälla.

Madeleine Bengtsson
Libertas redaktör