Sebastian Nilsson Qvist lyfter i Libertas 2017-01-30 förtjänstfullt den lilla och ganska bortglömda staten Gambia. Självklart måste omvärlden reagera när avsatta presidenter vägrar avgå, och glädjande nog har ju Jammeh också lämnat Gambia nu. Men Nilsson Qvist angriper också mig som troende på ett rätt obehagligt sätt. Nilsson Qvist hävdar att religionen måste giljotineras bort (samma avrättningsmetod som Jammeh föreslagit för homosexuella, lustigt nog), för att människor ska kunna leva. För mig är det faktiskt precis tvärtom. Jag tror att vi människor behöver känna oss som en del av något större, känna en mening med att vi lever och finns till, känna tillit till det jag kallar Gud, men som andra kanske kallar moralisk ryggrad, inre övertygelse eller kärlek.

Sekularismen är oerhört central för alla som respekterar människor, då den innebär att staten inte lägger sig i om människor tror eller inte. Att staten tvingar på människor en religion är nämligen samma problem som när staten tvingar människor att inte tro på ett visst sätt. För just de exempel Nilsson Qvist lyfter – att judar mördades i Tyskland eller muslimer i forna Jugoslavien är för mig inte exempel på att religionen förtrycker. För mig är de exempel på hur oliktänkande (eller ja tänkande över huvud taget) såsom religiösa minoriteter – som aktivt och organiserat tar ställning mot makt och normer i ett samhälle, har förföljts genom historien med varje tänkbart argument. När Nilsson Qvist presenterar ytterligare argument i denna långa svartmålande rad, så formas en liten knut av ångest i mitt bröst. Att hindra människor från att komma till tals om de inte först avsvär sig sin rätt till religiös gemenskap är vare sig rimligt, sekulärt eller trevligt.

Ja, fysiker skapade atombomberna, men vi skapar inte fred genom att utrota fysiken. Ja, kemin skapade heroin, men vi hjälper inte missbrukare genom att utrota vetenskapen kemi ur samhällskroppen, om jag ska använda Sebastians mer våldsamma och auktoritära språkbruk. När akademiker ifrågasatte de medel som röda khmererna använde för sitt kommunistiska samhällsbygge (såsom tortyr, separation av föräldrar och barn, svält och straffarbete) svarade Pol Pot med att organisera massavrättning av akademiker. Få skulle missa galenskapen i detta idag. För ja, företrädare för kyrkor har förtryckt, förslavat och förgripit sig på människor. Men vi måste tänka längre än vad Nilsson Qvists artikel ger uttryck för. Religion har missbrukas i maktsyfte, på samma sätt som historien visat oss att varje ideologiskt system, varje vetenskap och varje organiserad plattform, kan användas. Socialdemokratin måste ha en djupare maktanalys än så.

Anna Ardin

Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm