På Stockholms universitet är föreläsningssalarna fulla och bristen på studieplatser akut. För att skapa en god miljö för forskning, utbildning och innovation krävs nya, effektiva satsningar på bättre lokaler. Oscar Lavelid, S-student och ordförande för SSCO, skriver i Libertas om hur ett nytt campusområde i Albano skulle kunna minska problemen.
När vi försöker föreställa oss en svensk studentstad tänker vi ofta på Uppsala eller Lund. De två äldsta universitetsstäderna i Sverige med sina gamla anrika hus, nationslivet och den studentikosa livsstilen. Även som är student i Stockholm är lätt att glömma, eller förstå, att Stockholm är Sveriges största student- och universitetsstad. Trots detta försvinner de 80 000 studenter som finns vid det tjugotal högskolorna i Stockholm på något sätt lätt i mängden, och lätt också i politiken. Lärosätena gillar att se sig som autonoma fristående aktörer i en värld av kunskap, där studenterna blir ett nödvändigt ont för att kunna bedriva forskning. Och kommunerna frånsäger sig lätt ansvaret för den högre utbildningen och studenterna då de menar att det är en nationell angelägenhet.
Vid en gemensam rankning skulle Stockholms universitet, KTH och Karolinska institutet, tillhöra topp 25 av världens främsta universitet och vara ett av Europas mest framstående universitet. Visst baseras detta på en enkel additionslek från lärosätena själva, men är ändå en indikation på att Stockholms lärosäten är ganska framgångsrika. Stockholm är en av Sveriges viktigaste regioner för utbildning, forskning och innovation. Därmed också en motor för svensk tillväxt. Tyvärr är inte denna position statisk eller för den del tillräcklig.
Utbildning och forskning sker på en allt mer global marknad där studenter och forskare är mycket lättrörliga. För att locka dessa till just Stockholm måste vi ligga i framkant gällande de miljöer och förutsättningar för utbildning och forskning som vi skapar. Redan i dag är många av dessa grundläggande förutsättningar hårt pressade. Vi har alla varit med om överfulla föreläsningssalar, bristen på studieplatser, och för att inte tala om bostadsbristen som nu råder i Stockholm. Lärosätena i Stockholm har inom många områden nått sin högsta kapacitetsnivå, inte på grund av kompetens, men på grund av sina fysiska begränsningar. Om staden ska kunna fortsätta utvecklas som student- och forskningsstad krävs det omfattande satsningar. Den viktigaste satsningen på detta är utvecklandet av ett nytt campusområde vid Albano.
Albano är i dag ett föga attraktivt industriområde insprängt mellan Stockholms universitet och KTH, mitt i den så kallade Vetenskapsstaden. De av er som bor i Stockholm, eller har varit på besök här, har kanske någon gång lagt märke vid det gråa och tråkiga området mittemot Kräftriket. I området planeras för en mycket stor utbyggnad av undervisnings- och forskningslokaler, samt ett stort tillskott av studentbostäder. Utvecklandet av området kan förvandla ett av Stockholms mest livlösa områden till ett levande campus och skapa en integrerande länk mellan Stockholms universitet och KTH. Byggandet av det nya universitetsområdet Albano skulle sammanfoga två idag vitt åtskilda campusområdena och skapa ett stort, multifunktionellt och levande campusområde där studenterna faktiskt vill vara och leva.
Det finns dock en stor riskfaktor.
Albanoområdet ligger i Nationalstadsparken, ett område runtomkring Brunnsviken vilket syddas av nationell lagstiftning. Det är i dag otydligt vad detta innebär för möjligheten att genomföra projektet.
Min och SSCO:s syn på detta är att bebyggelsen ligger inom den del av Nationalstadsparken där exploatering tillåts enligt översiktplanen. Marken är i dag förorenad och som också konstateras i programförslaget en ”ödslig plats”. Förslaget däremot inkluderar gröna tak, nyplanering av ekar och spårbunden trafik. Albanos läge i Nationalstadsparkens vackra naturlandskap skulle snarare än ett inkräktande innebära att parken öppnas upp och görs mer tillgänglig än tidigare.
Området har kommit att bli en ödesfråga för hela Stockholmsregionens utveckling och tillväxt, och i förlängningen även för Sveriges. Stockholm kan slå tre flugor i en smäll genom att bättre integrera våra ledande lärosäten med varandra, skapa en kreativ miljö för lärande och forskning, och inte minst skapa ett viktigt tillskott av studentbostäder. Inte enbart för att ett idag ganska dött industriområde skaförvandlas till ett levande campus, utan också för att Stockholms ska kunna fortsätta att vara/utvecklas till en självklar arena för utbildning, tillväxt och innovation. Jag hoppas att Stockholms politiker, och om det krävs även regering och riskdag, ska möjliggöra projektets genomförande.
/Oscar Lavelid
S-student och ordförande för Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO)
