Lucas Kraft: Nu blåser populismens vindar

Foto: Сenterbilder

Det är valår i år, och det märks inte minst på Alliansens retorik:

–       ”Det finns inget samband mellan mindre klasser och bättre resultat!”

–       ”Vi i Alliansen är nu stolta att få till en miljardsatsning på skolan, så att vi ska få mindre klasser”

–       ”Varje reform ska finansieras krona-för-krona!”

–       ”Vi kan inte sluta sänka skatterna nu!”

 

Låter det krångligt? Det är krångligt, och samtidigt en tydlig signal om vad som försiggår bakom de politiska fasaderna: sprickor. Att tala om sprickor i politiska samarbeten är vanligt i valrörelser – vi minns hur snacket gick under valåret 2010 då man på de borgerliga barrikaderna gick på offensiven mot det rödgröna samarbetet. År 2014 är det samma toner från borgerligt håll, trots det faktum att det inte finns något cementerat rödgrönt samarbete.

 

Nu är det hög tid att vända på steken och istället tala om sprickor inom Alliansen – och de halvhjärtade försök som görs för att lappa ihop dessa. När Anders Borg talar om skattesänkarstopp så är Annie Lööf först till kvarn (med en stor pinne hon kör in i kvarnen så att den stannar), att förespråka ytterligare skattesänkningar. I samma veva kallar hon sina allianskolleger Borg och Björklund för populister som ”anpassar sig efter Jonas Sjöstedts agenda”. I ett annat sammanhang, som blir minst lika relevant för frågan om regeringsduglighet, så kastar Borg f.d. näringsminister tillika ordförande för centerpartiet Maud Olofsson åt vargarna, i frågan om ansvar för Nuon-affären.

 

Alliansen börjar sakta trasas sönder av de enskilda partiernas anspråk på politiskt existensberättigande och vilja att synas mer. Är det Centerpartiet som sätter käppar i hjulet för Alliansen? Det kan möjligen vara en del i förklaringen, men kontentan blir att ett samarbete aldrig är starkare än sin svagaste länk.

 

Lucas Kraft, Demos

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *