”Vit revolution”, ”nationalsocialism”. Ord jag aldrig trodde att jag skulle få höra under Almedalen 2017. Men där stod de på torget och skrek just de orden samtidigt som Mångfaldsparaden med 10 gånger så många fler människoe marscherade för att överrösta dem. Bra, tänkte jag. Men hela situationen var så surrealistisk, jag kokade av ilska. Hur? Hur kunde de få tillstånd att stå där?
Almedalsveckan som ursprungligen anordnades för att föra politiken närmare folket och för att flertalet ska känna sig nära makthavarna, är idag i stor utsträckning en sammankomst för rosédrickande media- och lobbyelit. Trots den utveckling som skett av Almedalen är veckan ändå ett tillfälle unikt i sitt slag, men i år tog demokratin en paus. Den tog en paus när Nordiska motståndsrörelsen, NMR, fick tillstånd att vara en del av den så kallade demokratifesten. I år blev demokratin ett verktyg för att kuva demokratin.
När nyheten om NMR:s närvaro spreds för någon månad sedan meddelade bland andra Feministiskt initiativ att de inte skulle närvara under politikerveckan på Visby. Å andra sidan pekade många andra på att det nu är viktigare än någonsin att närvara och visa på att demokratins röst är starkast oavsett vad som hotar den. Min tanke är en annan. Varför ska tid ägnas åt att agera ”motpoler” istället för att de facto hindra de som är ett hot mot demokratin?
När polisen och Region Gotland ifrågasatts eller kritiserats har försvarsargumenten oftast varit att alla har rätt till yttrande- och demonstrationsfrihet. Naturligtvis ska inte dessa rättigheter undermineras, men det är vekt att inte erkänna att det i samma lagstiftning (regeringsformen) finns en paragraf som lyder exakt såhär: ”mötesfrihet och demonstrationsfrihet får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen”. Detta gäller tydligen inte ett parti där anhängarna buar då Gustav Fridolin i sitt tal säger ”vi kommer aldrig acceptera nazism eller rasism vart den än visar sitt tryne”. NMR-anhängarna kände sig utpekade och var helt öppna med det.
Debatten om huruvida vi ska ta debatten mot nazister eller inte måste bli en icke-fråga. Istället för att diskutera huruvida Almedalen bör bojkottas eller inte måste vi vända oss till polisen och Region Gotland och peka på att de helt enkelt har gjort en felaktig säkerhetsbedömning och att lagstiftningen inte kan vara mer tydlig. Är man ett hot mot säkerheten och demokratin har man inte rätt att få ta del av det offentliga rummet. Om detta inte sker kommer NMR bli normaliserade även om vi ställer upp ett tält bredvid deras tält eller motdemonstrerar när de marscherar på våra gator, fighten tas genom att vara tydlig med att demokratiförrädare inte har en plats i vår gemenskap.
Efter tre dagar av oro på ön, där varje minut var en osäkerhet, växte dock en känsla av optimism, inte minst efter Mångfaldsparaden. Vi är fler, vi är starkare och vi har demokratin på vår sida. Nu är det dags att skydda den innan det kan bli för sent.
Asal Gohari
Libertas redaktion
Bild: Ulf Palm/TT
