Idag, den 22/7/2021 är det 10 år sedan nordens värsta terrorattack, ett attentat som tog livet på 77 vuxna och unga socialdemokrater. Ett attentat vi aldrig ska glömma och som endast ska ge mer glöd till vår kampvilja för solidariteten och medmänskligheten.

Idag är det 10 år sedan terrorattentatet mot regeringskansliet i Oslo och massmorden av unga socialdemokrater på Utøya. Ett dåd som tog död på 77 kamrater i olika åldrar med olika bakgrund. Jag var bara 10 år och var inte politiskt engagerad när detta hemska dåd hände och befann mig på sommarstället utanför Strömstad, på en ö befolkad av många norrmän. Jag kände ingen av de som förlorade sina liv och har än idag svag personlig koppling till både Norge och AUF/Arbeiderpartiet. Ändå känner jag en stark samhörighet och saknad av dessa individer som jag aldrig lärde känna och aldrig kommer få träffa, ungdomar som kunde ha bidragit till en bättre värld, som tystnats för evigt.

Utøya är för AUF som Bommersvik är för SSU, en plats där idéer sprids, kontakter och vänskap bildas och där ungdomar engagerar sig i det demokratiska samhället. Jag har själv spenderat ett antal tillfällen vid Bommersvik, valläger och kurser, så har en fridsam bild av Bommersvik. Detta är nog samma självklara bild som ungdomarna i AUF hade om Utøya, en liten ö med några få större byggnader och inte långt från land. Ett perfekt ställe för sommarkurser men som det visade sig ett hemskt ställe att försöka gömma sig på under den timme då Breivik lät kulor vina mot oskyldiga barn och ungdomar. 

Medan Utøya är en ö strax utanför Oslo så är Bommersvik på fastlandet inte allt för långt från Södertälje, tanken att något liknande skulle kunna ske igen fast på Bommersvik gör en illamående, detta terrordåd känns så nära inpå alla oss engagerade socialdemokratiska ungdomar i hela Norden.

Detta hemska terrordåd kommer för alltid att bli ett hemskt avsnitt för den norska och nordiska arbetarrörelsen. Samtidigt som solidariteten mellan våra nordiska systerpartier står starkt så ökar föraktet och hatet mot oss från den politiska etnonationalistiska högern. Hatet har inte minskat sen terrordådet, den har snarare blivit allt grövre och tydligare i samhället. 

Det bittra hat och förakt som gror i Sverige, Norge, Norden och Europa mot socialdemokrater, unga aktivister och de värderingar våra rörelser bygger på har under de senaste 10 åren blivit mer öppet på sociala medier. Allt oftare ser man föraktet öppet förmedlas på våra representanters och medlemmarnas sociala medier och i inlägg där våra värderingar om solidaritet, jämlikhet och medmänsklighet förmedlas. Den offentliga debatten tillåter inte längre dessa värderingar i en värld som blir allt mer kall och hård.
Detta hat och förakt sprider sitt gift från Sveriges tredje största parti, ett parti grundat ur fascismen och som bygger på samma politiska gyttja som Anders Breivik och möjliggör det hat som ledde till detta terrordåd. Det är osmakligt och förödmjukande att se svensk höger enas i sitt försvarande av SD och deras försök att visa solidaritet med offren. Offer vars människovärde inte värderas av politiker från Sverigedemokraterna. Våga inte ens tro att er respekt mot offren tas som seriöst, ni möjliggör fascismen, vi mördas av den.

Så som fransmännen sjöng och enades under Marseljäsen efter det hemska terrordådet i Paris 2015 så kommer dagens nordiska arbetarrörelse att enas under en norsk sång. En sång som det sägs ha sjungits tyst av några av ungdomarna under den förfärliga timmen den 22/7/2011, Till Ungdomen. Vår kamp är långt ifrån slagen, vår seger gryr ännu.

“Krig er forakt for liv. Fred er å skape. Kast dine krefter in døden skal tape! Da synker våpnene maktesløst ned! Skaper vi menneskeverd, skaper vi fred. Den som med høyre arm bærer en byrde, dyr og umistelig kan ikke myrde.”

Denna dag måste vi minnas för våra förlorade kamraters skull, för de värderingar de mördades för och för det solidariska och jämlika samhälle som de kämpade för. Även mot detta hat kommer vår enighet att segra! 

Med dessa ord tänker jag avsluta denna text och uppmana till en stunds tystnad.

”Ni kan döda alla våra rosor, men ni kan aldrig hindra våren.” 

Erik Solfors
Ordförande för SSU Växjö