Nationalism, ett tankesätt som idag öppet anammats av partier som Sverigedemokraterna, UKIP och Front National, bygger på en världssyn som vid flera tillfällen lett till krig. Det var nationalism som tvingade mina föräldrar att tillsammans med miljontals andra fly från forna Jugoslavien. I skolan lär vi oss att nationalism hör hemma hos partier på högerkanten. Varför ser vi då nationalistiska tendenser hos vänstern?
I år var Socialdemokraternas förstamajparoll “Tillsammans för Sverige”. Vad betyder det egentligen? Att vi ska kämpa för fosterlandet? Ska kampen plötsligt gå ut på bevarandet av en stark nationalstat istället för folkets bästa? Kampen måste alltid stå för människorna. Den får inte stanna innanför Sveriges gränser. Men tyvärr ser vi idag hur regeringen istället sviker kampen genom att bland annat driva igenom några av EU:s hårdaste asyllagar. De människor som redan bor i Sverige är viktigare än de som flyr krig och vars liv står på spel.
Man har på senare tid utvecklat en nationalromantisk retorik. I samband med den nya politiken och förstamajparollen har regeringen även pläderat för “Ett Sverige som håller ihop” och inte minst för den svenska modellen. Plötsligt handlar väldigt mycket om Sverige. Hur många av de svenska invånarna vet egentligen vad den svenska modellen innebär? Att bara prata om Sveriges och den svenska modellens förträfflighet är inte rätt sätt att nå ut till väljarna på. Det blir skevt när fokus hamnar på nationen istället för människans bästa.
Allt det här är ett desperat försök att vända på de dåliga opinionssiffrorna. De senaste åren har det blåst högerextrema vindar över Europa, och regeringen har vänt kappan efter dessa vindar. Gång på gång har det kommit mätningar som visat på SD:s ökade stöd bland LO:s medlemmar, samtidigt som Socialdemokraternas siffror ständigt sjunkit. Stödet för partiet är lägre än vad de varit på över hundra år, alltså sedan det grundades.
Partiet har nu förstått att något bör göras för att ändra på de dåliga siffrorna. En drastisk förändring måste ske för att vinna tillbaka väljarna man tappat. Därför har de valt att anpassa sig efter det allmänpolitiska läget genom att mysa med nationalismen. Är det verkligen rätt att gå ifrån sin ideologi på det sättet för att vinna väljare? Nej, det är att svika både medlemmar och kärnväljare.
Vi lever i en globaliserad värld där framtidshoten rör sig utanför Sveriges gränser. Men hotet är inte att “Sverige tappar konkurrenskraft”. Hotet är inte att förlora tävlingen i världens mest entreprenörvänliga land. Hotet är kapitalismen, som är internationell. Därför måste även socialismen och socialdemokratin verka internationellt. De stora multinationella företagen är hänsynslösa när det gäller arbetares rättigheter och ställer arbetare från olika länder mot varandra. Arbetarna bör enas och tillsammans bekämpa dessa kapitalister. Åtgärden är en stark internationell socialistisk rörelse som verkar för avskaffandet av kapitalismen. Socialdemokratin måste vara ledstjärnan i denna rörelse. Därför är det av yttersta vikt att den internationella solidariteten återigen blir aktuell, och inte nationalismen.
Partiet måste peka ut den riktiga konfliktlinjen,mellan arbete och kapital, genom att driva en progressiv vänsterpolitik. Det behövs ett ordentligt vänsteralternativ till borgarna och högerpopulisterna för att kunna vända på opinionssiffrorna. Nationalromantik och hårda asyllagar är inte rätt väg att gå. Socialdemokraterna måste satsa mer på exempelvis en skarpare omfördelningspolitik och bostadsbyggandet istället för att vika sig för rädslans politik. Man måste också hitta tillbaka till socialismen och återuppta arbetet för det klasslösa samhället, internationellt. Nationalismen får aldrig bli något för vänstern att kämpa för. Arbetarklassen har inget fosterland.
Selma Haskovic
Libertas redaktion
