Alliansen ser bara en sak, makt, och inget pris är för högt, men vad är det som egentligen hände? Och vem är enligt Alliansen egentligen fienden? Svaren börjar vi skymta när röken lagt sig.
Det har gått lite mer än en vecka sedan beskedet kom. Beskedet som skakade om Sveriges politiska landskap. Extra val. Det var då Alliansen lät maktgirighet gå före principen om att vi ska stå enade mot rasismen. Att de aldrig skulle få inflytande i svensk politik. Det var då media började dansa efter Sverigedemokraternas pipa. De lät rasisterna basunera ut sina vedervärdiga åsikter rakt ut i direktsändning. Men det var då och nu börjar röken lägga sig och vi ser ut över ett sargat politiskt fält där de demokratiska principerna står stukade och dess försvarare måste jobba hårt för att se till att principerna står stabila.
För det är något ruttet i Sverige. Alliansen väljer att lägga fram sin egen budget och sen röstar igenom den trots att Sverigedemokraterna väljer att rösta på deras budget. Vad hände med att aldrig låta rasisterna påverka? Att aldrig ge dem makt? Men framför allt, vad hände med att stå upp emot rasism oavsett priset? När Alliansen med sina stora flin vandrar fram till riksdagshuset ser de bara en sak, makt. Kosta vad det kosta vill, även om det är vårt demokratiska system och människors säkerhet och trygghet som står på spel. Jag undrar, har ingen av Alliansen företrädare sett Sagan om Ringen? Har de inte lärt sig att längtan efter makt kan förgöra människor, förändra dem?
Jag undrar också, har de aldrig närvarat på en enda historielektion under hela sin skoltid? Jag vet inte hur det är med er, men jag fick höra om Förföljelsen tills jag kunde allt som ett rinnande vatten. Jag och mina klasskamrater, vi visste vad som gick fel och när det gick fel. Vi lärde oss att vara solidariska och stå upp för varandra, oavsett bakgrund eller religion. Vi lärde oss att aldrig låta detta hända igen. Vi lärde oss att det började med några arga män, sedan några få procent, sedan några procent till, sedan, en acceptans och en attitydförändring bland politiker och människor. Hur det slutade vet vi alla.
Men nu står vi här, med fyra borgerliga partier, som inte ser rasismen och den vedervärdiga politik som partiet för och som nu börjar visa sitt rätta ansikte. De har istället målat ut Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet som sin främsta fiende. För att vänsterpolitik är farlig. För högern verkar det just nu som att jämlikhet och solidaritet mellan människor är det värsta som finns, men de ser på medan Sverigedemokraterna lägger motioner om att registrera människor efter härkomst.
Det vi ser efter att röken har lagt sig är ett sargat land, där otryggheten ökar, där människor vänds mot varandra. Där inget är heligt längre i politiken. Där vår statsminister får ta skiten medan Alliansen ledare tar armkrok med varandra och spatserar stolt igenom den misär de skapat och berömmer varandra för att de har berättat för människor vem den verkliga fienden är, vänstern!
Det Alliansen däremot inte förstår, det är att arbetarrörelsen är förbannad. Vi är arga och vi är redo för att strida in i det sista. För oss handlar det inte om makt till vilket pris, för oss handlar det om att krossa förtryck och att göra livet bättre för människor, och vi kommer aldrig, ALDRIG, låta rasisterna få inflytande över politiken. Vi kommer aldrig samarbeta med dem.
Nu står vi på barrikaderna, tillsammans, vi är starka och vi är beredda att ta göra Sverige till ett bättre land. Och jag, jag ska skicka min samhällslärare från grundskolan till Alliansen så att de kanske förstår vad de håller på med.
Emma Nilsson
Libertas
