Det är söndagkväll och redan mörkt, trots att klockan bara är lite över åtta. Höstmörkret smyger sig sakta på, men trots att jag är fyllda 28 blir jag ändå alltid lika tagen på sängen. Överrumplad av den nya årstiden.
Jag scrollar Omni och hajar till när det första som dyker upp är ett utspel från Ulf Kristersson med rubriken “Så ska M bli Sveriges riktiga miljöparti”. De spontana reaktioner som följer är först förvåning och snabbt därefter skratt. Jag kommer osökt att tänka på Emil Jensens textrad “Hållbarhet med regeringen Reinfeldt är ungefär lika komiskt som ett avsnitt av Seinfeldt”. Med borgerlighetens klimatpolitiska CV i åtanke undrar man ju om det är ett skämt.
Men ur ett bredare ideologiskt perspektiv vore det kanske inte så konstigt att Moderaterna engagerar sig i miljö- och klimatfrågan. Att bevara natur i form av nationalparker och naturreservat är i grunden en idé som rimmar gott med konservatismen. Ett bredare grepp för att bevara hela planeten är därför bara en naturlig fortsättning på detta. Det enda problemet är att planetens intressen och viljan att elda på kapitalismens fortsatta framfart med ökad tillväxt och vinst som enda egenvärde inte går att förena.
Ur ett mer praktiskt politiskt perspektiv är det ju rimligt att polletten äntligen har trillat ner hos Moderaterna och högern att klimatkrisen är vår tids politiska ödesfråga. Oavsett om incitamentet är att vinna väljare eller att faktiskt rädda planeten med politiken som verktyg är det hög tid att haka på trenden. God morgon, Moderaterna.
Utan att ha läst det fullständiga miljöpolitiska förslaget kan jag från Omnis sammanfattning gissa att M:s ambitioner inte kommer göra dem till “Sveriges riktiga miljöparti”. Fokus ligger på ökad gruvdrift i Sverige för att ta fram nödvändiga metaller till den gröna omställningen, satsa på nya tekniker och satsa på att Sverige ska bli världsledande i den gröna tillväxten. Ny teknik räcker naturligtvis en bit på vägen, men gör liten nytta utan att samtidigt genomföra en hel samhällsomvandling.
Det ska bli intressant att se hur långt Moderaternas nya ambitioner för klimatpolitiken räcker. I bästa fall blir detta början på en budgivning där riksdagspartierna börjar tävla om högst klimatambitioner istället för vem som vill ha hårdast straff eller hårdast migrationspolitik. I värsta fall blir det en festlig flopp vi kan skrocka åt med våra partikamrater på nästa AK-möte. Det skulle i alla fall pigga upp höstmörkret.
Moa Wikén, Libertas redaktör
