Mattias V. Pettersson: Vänstern måste ta tillbaka individualismen

29_web_callcenter_0

Dagens kapitalism och klassamhälle är förändrat, om än inte i grunden, så på väsentliga punkter. På callcenter och Mcdonalds runtom i landet växer en ny arbetarklass fram, som kräver kollektiva lösningar. Det måste vänstern förstå, skriver Mattias V. Pettersson.

 

När den breda ”vänsterrörelsen” positionerar sig i debatter är det ibland som att tiden stått still. I likhet med religioner som vägrar uppdatera sig efter samhälleliga förändringar, fastnar vänstern emellanåt i en gammal retorik som blundar för dagens fragmentiserade tillvaro. Klassbegreppet används slarvigt där priviligierade, vita, manliga metallarbetare sätts i en offersituation, där vi i stället har ett växande prekariatsom växer fram bland dagens unga, med osäkra anställningar, långvarig arbetslöshet trots akademisk examen eller pressade löner. Det finns papperslösa som tvingas städa McDonalds toaletter för en spottstyver och kamerunska skogsarbetare eller thailändska bärplockare som behandlas som slavar. För att hålla sig intakt med tiden bör vissa definitioner moderniseras.

 

I den norska boken Tredje venstre – for en radikal individualisme, förespråkar Magnus E. Marsdal och Bendik Wold (Förlaget Oktober, 2005) en vänster som uppdaterar individualismen och förnyar sina argument. Några av ledorden som de lanserar i boken är:

– ”Vänstern måste ägna sig lika mycket åt det människor lever för, som det de lever av. För många är fritid viktigare än arbetstid.”

– ”Vänstern ska vara individualistisk. Kollektiva lösningar är till för ett ge individen ökad frihet.”

– ”Vänsterns mål är demokrati. Om vi är emot kapitalismen är det för att den står i vägen för demokratin.”

 

Kärnan i boken handlar om hur institutioner i dag har förändras avsevärt från t.ex. 1970-talet och att det inte går att använda samma retorik som då. Det handlar också om hur nyliberalismen monopoliserat begreppet individualism genom att definiera det som en ”nyttomaximerande individ”, som helt bestäms utifrån ägande och ekonomistiska handlingar. Genom att ta tillbaka ordet och använda det i aktuella ideologiska debatter kan mycket vinnas.

 

Detsamma gäller diskussioner kring fack och rättigheter på arbetsplatser. ”Var solidarisk med din medarbetare” eller gamla argument som ”arbetare förena er” verkar inte vara lika effektivt i dag. Det är idéer formade under en tid då arbetsförhållande var fullständigt annorlunda. Genom att peka på att med ett fungerande fack så kommer du att få mer rättigheter och statistiskt högre lön, så blir det mer pedagogiskt att ta till sig. Speciellt med dagens unga generation för vilka ofta facket ligger långt borta. Det är alltså inte bara för din näste du engagerar dig för rättvisa arbetsförhållanden – du är även i högsta grad självisk då du förmodligen i längden drar nytta av det. I ett samhälle där vi alla har trygga grundförutsättningar kommer vi också att se att individer har högre välmående, vilket till exempel boken Jämlikhetsanden visade.

 

Det handlar inte om att överge begrepp som solidaritet eller kollektivism. Men vänstern måste anpassa sig efter en flyktigare, snabbare och mer flexibel tid. I stället för att blicka bakåt, finns det möjligheter att utnyttja den individualitet som har vuxit fram. Kärnan i en fungerande vänster är trots allt kraften att frigöra individen från förtryckande och dominerande normer. Kollektivet fungerar inte utan välmående individer.

 

Mattias V. Pettersson, Libertas

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *