Martin Rynoson från Sapere Aude har skrivit ett öppet brev till Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
Hej Benjamin!
Jag heter Martin och kommer från Sverige. Jag läste att du lämnat fredssamtalen med Mahmoud Abbas eftersom han bjudit in Hamas till en palestinsk samlingsregering. Hamas är ju terrorister, inte bara enligt Israel utan även enligt EU:s och USA:s lista över terroristorganisationer. Du tycker inte att man ska förhandla med terrorister. Så kan man absolut resonera. Jag förstår alltså hur du tänker när du avslutar fredssamtalen.
Jag säger inte att du gör fel. Vem är jag att ha någon åsikt om det? Jag kommer ju från Sverige – ett kallt, fredligt och naivt land långt uppe i norr. Vi har inte utsatts för så många terrordåd. Jag har aldrig känt panik när jag suttit på ett kafé och upptäckt en kvarglömd väska under ett bord. Jag har aldrig vaknat mitt i natten av att vårt hus träffats av missiler. Jag har ingen kusin som sprängts i luften på sin skolbuss i en så kraftig explosion att man behövt undersöka tänderna för att kunna identifiera liket.
Vissa säger att ditt land gör sig skyldigt till statsterrorism. Att ni är lika onda som de terrorister du vägrar förhandla med. Det är lätt att glida in i frågeställningar av typen ”vem har egentligen rätt att avgöra vem som är terrorist och vem som är frihetskämpe?” Sådana resonemang tycker jag vi kan lämna därhän i det här sammanhanget. Låt oss istället prata om terrorism i snävare bemärkelse. Jag tror att vi båda kan vara överens om att det är viktigt vad man kallar saker, vilka ord man använder. Semantik spelar roll.
Jag har aldrig varit i ditt land och jag är ingen expert på den konflikt som ditt land är en del av, men jag har funderat på det där med terrorism. Jag har tre frågor till dig på det ämnet, men det tar lite tid att förklara vart jag vill komma. Du får ha lite tålamod är jag rädd.
En landsman till mig, Folke Bernadotte, var i Jerusalem för många år sedan. Han försökte mäkla fred mellan israeler och araber. Utan större framgångar, får man väl tyvärr säga. När den israeliska staten bara var några månader gammal blev Folke mördad av en sionistisk rörelse som kallade sig ”Lohamei Herut Israel”, eller ”Lehi”. Såväl FN som Storbritannien betraktade Lehi som en terroristgrupp, inte minst efter organisationens lönnmord på den brittiske ministerresidenten Lord Moyne 1944.
Det var en spretig grupp, som innehöll allt ifrån Stalinsympatisörer till konservativa judar, allt ifrån poeter till iskalla soldater. En av gruppens ledare, Yitzhak Shamir, blev till och med premiärminister i Israel i två omgångar, under åttiotalet och början av nittiotalet. Han tillhör förresten ditt parti, Likud, och gick bort för mindre än två år sedan. Vid det laget var han en gammal man. Till skillnad från Folke, min landsman, fick Yitzhak se sina barn växa upp och få egna barn och så vidare. Vid hans bortgång tackade du honom för hans insatser för Israel och det judiska folket.
Ord är viktiga. Vi ska kalla saker vi deras rätta namn.
Jag vill ha det klarlagt bortom allt tvivel att svenska regeringar inte, under åttio- och början av nittiotalet, förhandlade med terrorister.
Det jag undrar över är helt enkelt: När slutade Lehi vara en terroristorganisation? När gick dess medlemmar från att vara terrorister till att bli patrioter och framträdande medborgare? Exakt hur gick den processen till?
Skicka gärna svar till martin.rynoson@gmail.com när du har tid och möjlighet.
Vänligen
Martin Rynoson
Sapere aude, s studenter
