Majsa Allelin (Pantrarna): Behandla oss inte som djur

VOC2

Orientalism och föreställningar om Den Andre är inget som tillhör det förgångna eller kolonialtiden. Det är något som vi lever med än idag. Majsa Allelin från Pantrarna är trött på objektifiering, även när så sker i all välmening.

 

Vi behöver inte bläddra i resekataloger för att ingå i en ordning där vi exotifierar, stigmatiserar eller romantiserar ”det främmande”. Det räcker att vi sitter på samma spårvagn.

 

Som medlem i Pantrarna har jag bevittnat hur maktens rum, med ord och handling (eller snarare brist på handling), emellanåt bjuder in och emellanåt stänger ute vår förening, beroende på när det passar. Av de otaligt många inbjudningar som vi får om att delta och hålla i olika samtal, dialoger, workshops och föreläsningar går det att urskilja två huvudsyften; det ena handlar om att vi som förening bjuds in för att legitimeras i detta makten rum. Alltså ”checkas av” om vi är pistolbärande, våldsförespråkande svarta pantrar, för att överdriva. Det andra syftet, som kanske gör mig ännu mer provocerad, är hur vi bjuds in som någon slags krydda, ett ”hippt” och ”fräscht” inslag, som ger arrangören credd och kulturella poäng. Det ser bra ut.

 

Och trots denna vetskap, för vi vet, står vi likväl där och pratar om samma saker som vi pratat om hundra gånger förr. ”Vi finns för att stärka och engagera ungdomarna lokalt, vi tror på att varje människa förtjänar att få sina rättigheter tillgodosedda och inte villkoras av ens sociala, ekonomiska eller etniska bakgrund.”

 

Under vårt första år tog vi aldrig betalt för att prata om oss. Vi lade ut pengar ur egen ficka när vi hade våra egna arrangemang eftersom vi aldrig fick ersättning för något vi gjorde. Andra året insåg vi att vi, precis som alla andra inbjudna talare, visst förtjänar ett arvode. Varför ska alltid unga göra allt gratis? Varför ska alltid ideellt arbetande förväntas jobba gratis för andra välbetalda institutioner? Varför ska alltid de missrepresenterade nöja sig och vara tacksamma över att få ta plats i det offentliga rummet?

 

Jag kopplar det till orientalism där vi, unga icke-etniskt-svenskar, som organisation fortfarande anses vara exotiska. Där erkännandet grundar sig på motsatsen normal-avvikande. Som Edward Said beskriver så skapar orientalismen a creation of an ideal other. Av vissa stigmatiseras vi, av andra romantiseras vi.

 

Vår film heter Behandla oss inte som djur för en anledning.

 

När vi väl tar plats på våra villkor möts vi av häpna reaktioner och får bland annat förtjusta och imponerade repliker inte på innehållet av det vi faktiskt säger, utan ATT vi säger och hur vi säger det. Ett exempel; efter att vi stormat stadsdelspolitikernas nämndmöte läste jag upp ett anförande där jag upprört berättade om den ohållbara situationen i Biskopsgården. Som svar fick jag; ”Det var ett välformulerat tal, verkligen!”

 

Vad som också synliggör denna exotifiering och föreställning om ”De Andra” är när vi väl ifrågasatt formen för denna så kallade dialog. ”Men ni måste ju möta andra och förstå varandra, ta debatten” säger de. Jo, självklart, svarar vi – men på vems villkor, på vems begäran och under vilka former? Med vems språk? Som organisation med medlemmar som strukturellt utestängs från makten rum besitter vi inte rätten att säga: ”Nej, vi vill inte”,utan att bli kallade otacksamma eller dumma för att missa en sådan chans.

 

En central aspekt i orientalism är att det finns utomstående ”experter” som studerar och uttalar sig om fenomenet. Precis som västerländska antropologerna och konstnärerna studerade och tog rätten att framställa Orienten som de såg det, får Pantrarna otaliga förfrågningar om att delta i alltifrån studenters projektarbeten, till examensarbeten, till forskares studier och kursansvarigas kursinnehåll.

 

Även om syftet och intentionerna självklart är goda och personerna har en välvilja skapar det en känsla av objektifiering. Och trots att det bara är en förfrågan (dock inte alla gånger, det har hänt att studier och konstutställningar har gjorts om oss utan vår vetskap) finns det också en förväntan att svara på varenda förfrågan på ett tacksamt och glatt sätt.

 

Jag har inget intresse av att bli studerad. Att bli inbjuden och att få sådana förfrågningar upplevs som oseriöst då det 9,5 av 10 gånger handlar om ett engångstillfälle, ett sätt att pricka av förortsfrågan från listan och för att man vill hänga med i aktuella frågor. Så nästa gång Pantrarna bjuds in, ställ er frågorna: På vems villkor gäller det, för vilket syfte det rör sig kring och vad gör det praktiskt för nytta och för vem?

 

Majsa Allelin

Pantrarna – för upprustning av förorten

Share

5 thoughts on “Majsa Allelin (Pantrarna): Behandla oss inte som djur

  1. I’m really enjoying the design and layout of your blog. It’s
    a very easy on the eyes which makes it much more
    pleasant for me to come here and visit more often. Did you hire out a designer to
    create your theme? Great work! adreamoftrains website hosting

Lämna ett svar till hosting services Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *