Magnus Nilsson: Varför är den gode dum? Varför är den kloke ond? Varför är allt en trasa?

magnusnilsson

Rubriken på detta blogginlägg är lånad av Carl Jonas Love Almqvist, som levde och verkade som svensk poet under 1800-talets första hälft. Ibland kan nämligen det politiska kännas just hopplöst och oändligt cyniskt; det kan kännas som att de krafter som vill mest och som bär på framtidens hoppfullhet ständigt förlorar och nedslås. Det kan kännas som att det rätta ständigt slår ur underläge.

 

Som en politisk person slåss jag ständigt mot denna hopplöshet, för det är min övertygelse att hopplöshet, uppgivenhet och cynism är sådant som leder oss till misstro och därmed slutligen mot politiska nederlag. Ilska över sakernas tillstånd är viktigt för att skapa en rörelse, men en rörelse behöver också hopp om att morgondagen kan vara bättre än samtiden. För mig har socialdemokratin varit just det verktyg som jag använder mot min egen frustration – det är ett verktyg för handling.

 

 

Jag menar att socialdemokrati är att vägra tro på det givna, att vägra acceptera att individuella förutsättningar bestäms av sådant som vi inte kan påverka. Att vägra den enda vägens politik och att alltid kunna se alternativ och avvägningar. Det har också varit ett sätt för mig att undgå långdragna diskussioner om det perfekta samhällets utopier och i stället fråga mig själv vad jag och andra kan göra i dag för att forma den bättre morgondagen. Politiken är och förblir mitt verktyg för att åstadkomma en verklighet där människan och allas vår vilja ställs i centrum och där var individ ges de förutsättningar som krävs för att göra rätt för sig. Detta är ingen illusion eller oklar riktning. Detta är socialdemokrati.

 

Att få vara ordförande för S-studenter är fantastiskt! Jag har upplevt så mycket under de här tre åren som ordförande och innan dess två år som ledamot i förbundsstyrelsen. Jag har sovit på föreningsgolv i Umeå, haft styrelsemöten på Finlandsfärjor, debatterat socialisering av jordbruket på en kongress i Paraguay, upplevt skottlossning vid Thai-burmesiska gränsen, och så har jag åkt många långa tågresor för att diskutera utbildningspolitik eller ideologi. Sovit i princip ingenting under valrörelser och rest…

 

… Rest, rest och åter rest. Alla dessa tåg. Så många mil som det blivit, så många upplevelser. Därför vill jag ta några rader i anspråk för att berätta mer om mina upplevelser från åren som gått.

 

Det första och kanske viktigaste erfarenheten är att ingen politisk vinst är lättvunnen. Kanske framförallt arbetet under partikongressen visade mig vilket slitgöra minsta lilla steg framåt är och att detta arbete aldrig upphör.

 

S-studenter måste nämligen fortsätta uppmärksamma och ligga på i våra hjärtefrågor fram till den dagen då de är genomförda och förmodligen även dagen därpå. Men för de steg vi tagit när jag nu lämnar vill jag tacka hela förbundsstyrelsen och många av de klubbordföranden som jag haft kontakt med. Jag vill tacka för det fantastiska samarbete vi hade under partikongressen. Utan er hade vi aldrig kommit någonstans, och jag imponeras av den kraft vi har då vi samarbetar.

 

För det andra vill jag poängtera gräsrotsrörelsens nödvändighet. Om det är något jag lärt mig under mina år som ordförande är det att min roll som ordförande är den oviktigaste. Det som verkligen bygger en organisation stark är nämligen dess rötter. Att jag blev ordförande är något som skedde utifrån vissa givna förutsättningar. Det fanns givetvis kandidater som vi vet hade gjort ett lika bra jobb som jag förhoppningsvis gjort. Varje roll vi får eller ger varandra i vår rörelse är likvärdiga, och det är förståelsen och ödmjukheten inför detta som gör att vi alltid kommer ha en starkare folkrörelse än allting som borgerligheten någonsin tror sig koka ihop. Förståelsen för att en rörelse aldrig kan byggas uppifrån, utan att vi var dag måste stärka alla våra medlemmar för att kunna vinna morgondagens segrar.

 

För det tredje: Att vara S-student är att vara ”underdog”. Vi är ofta lillebror till SSU och ständigt lite i partiets och medias blinda fläck. Det innebär att vi alltid måste vara skarpare, snabbare och bättre vid varje given tidpunkt. Denna insikt får aldrig vara bitterhet över motståndet eller uppgivenhet inför vår ibland marginella roll. Insikten är istället att vi måste orka mer! Vi är Sverige starkaste politiska studentrörelse, vi är arbetarrörelsens smartaste sidoorganisation, och vi ska vid varje givet tillfälle visa varför vi är viktiga och varför vi spelar roll.

 

Jag hoppas att alla ni som nyligen börjat aktivera er i S-studenter kommer fortsätta att stötta, bilda och utmana varandra precis som vi – som nu lämnar – gjort. För det är S-studenter som måste visa vad politik är, var de politiska skiljelinjerna ligger och varför konflikterna i de politiska debatterna är nödvändiga och hur de i högsta grad är levande.

 

Men i all denna konflikt och debatt: Glöm aldrig att även små steg framåt till slut leder i mål och glöm inte att fira era politiska segrar. För hur små de än kan tyckas vara så är varje förbättrad situation för en enskild människa något att fira. Det är så en framtidsinriktad socialdemokrati ser sin omvärld: Fira era vinster dubbelt så länge som de är värda och glöm era förluster dubbelt så fort.

 

De erfarenheter och den tid jag fått som ordförande är få förunnat och jag kommer aldrig kunna beskriva hur tacksam jag är över den här tiden och över alla de vänner jag fått på vägen.

 

Ett stort tack till alla er i GSHF och såklart alla ni andra medlemmar i förbundet. Tack till Eleonore, Axel, Talla, Calle, Elinor, Sonja, Maja, Malin, Theodor för att ni stått ut med min förvirring under så lång tid som ni gjort. Tack till alla styrelseledamöter jag fått bryta åsikter mot de senaste fem åren i S-studenters förbundsstyrelse. Tack till alla organisationer som jag jobbat nära de senaste åren: Gröna studenter, SSCO, SFS, Saco studentråd, Vänsterns studentförbund och många fler.

 

Tack så klart till hela arbetarrörelsen, Socialdemokraterna, SSU, S-kvinnor, STS, LO, tankesmedjan, Tiden, Frihet, Tvärdrag och många många fler. Tack till alla studentkårer och ideellt aktiva som var dag slåss för studenters rättigheter.

 

And a great many thanks to my international friends in YES, IUSY, and FNSU.

 

Jag har garanterat glömt någon i den här listan, för jag är en glömsk person. Men jag kan lova er att alldeles oavsett om ni är omnämnda här eller ej så ska ni veta att ni spelat en stor roll i allt som jag gjort de senaste åren.

 

Det har varit en fröjd från början till slut, och jag hoppas och tror att jag lämnar ett lite starkare studentförbund efter mig än jag gick in i.

 

Med dessa ord tackar jag för mig och litar på att vi ses i valrörelsen, på barrikaderna och ute på universiteten och högskolorna.

 

Från djupet av mitt hjärta: Tack för att ni studentförbundare finns!

 

Magnus Nilsson
Avgående ordförande för s-studenter

Share

8 thoughts on “Magnus Nilsson: Varför är den gode dum? Varför är den kloke ond? Varför är allt en trasa?

  1. I think this is among the most vital information for me.
    And i am glad reading your article. But should remark on few
    general things, The site style is perfect, the articles is really nice : D.

    Good job, cheers

  2. Hey there! Someone in my Myspace group shared this website with us so I
    came to look it over. I’m definitely enjoying the
    information. I’m bookmarking and will be tweeting this
    to my followers! Excellent blog and superb design and style.

    adreamoftrains best web hosting 2020

  3. hello!,I really like your writing very a lot!
    proportion we communicate extra approximately your post on AOL?
    I require an expert on this space to solve my problem. May be that’s you!
    Taking a look forward to peer you.

Lämna ett svar till website hosting companies Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *