Magnus Nilsson, tidigare ordförande för S-studenter och kandidat till Europaparlamentet, skriver om de politiskt laddade folkomröstningarna i Schweiz och placerar in de i ett större europeiskt sammanhang.

För exakt en vecka sedan så genomfördes den kontroversiella folkomröstningen om huruvida Schweiz skulle fortsätta vara ett land öppet för fri rörlighet. Schweiz är ett land som rent geografisk är placerat så centralt i Europa att öppna gränser borde vara en självklarhet. En fjärdedel av landets befolkning är födda i ett annat land och ungefär hälften av deras forskare kommer utifrån, och då framförallt från andra europeiska länder. Folkomröstning föll till de främlingsfientligas fördel och med minst möjliga marginal (50,3%) röstade befolkningen för att kvoter för europeisk invandring ska sättas upp. Beslutet är sorgligt för ett land med en stolt historia av utbyte men även skrämmande för Europa.

Hur kunde detta ske? Ett land som bevisligen har allt att vinna på fri rörlighet och som utan tvekan är helt beroende av sin omvärld för sitt välstånd. Hur kommer det sig att ett av Europas mest välmående länder nu i fredstid plötsligt börjar bygga murar?

Vänsterns svar på varför främlingsfientlighet ökar har ofta varit att det beror på fattigdom, arbetslöshet och social utslagning. Men är det hela sanningen? Schweiz röstade också nyligen för att skriva in förbud mot minareter i sin grundlag och förbjuder alltså nu fri rörlighet inom Europa. Samtidigt röstar Norge för att sätta rasistiska fremskrittspartiet i regeringsställning. Det här är Europas absolut rikaste länder med full sysselsättning och urstark ekonomi. I Sverige kom nyligen nya SCB-undersökningar som visar att egenföretagare i såväl små som stora företag är den grupp som främst röstar på Sverigedemokraterna, alltså knappast de mest utsatta grupperna i samhället.

De här tendenserna måste vi ta på allvar, visst finns det en social aspekt i att arbetslöshet och oro inför framtiden är en grogrund för främlingsfientlighet men vi kan inte stanna där. Rasism och främlingsfientlighet finns i alla samhällsklasser och länder, eller som Olof Palme en gång uttryckte det så är ju egentligen fördomar: ”Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium. En förhandsrätt.”

Men varför ska vi överhuvudtaget bry oss om hur Schweiz röstar? Vi ska bry oss därför att Europas agerande påverkar vår egen syn på vad som är acceptabelt att säga. För tio år sedan talade Danska drottningen om behovet av mångfald och öppenhet, idag talar hon om rädslan för det främmande. För en vecka sen var Schweiz öppet mot Europa och välkomnade stora grupper forskare till sina toppmoderna forskningsprojekt. Igår skrev en stor europeisk dagstidning hur den EU-finansierade forskningssatsningen på partikelacceleratorn CERN är hotade, därför att Schweiz inte längre accepterar forskare från Kroatien. Hur snabbt förändras en världsbild? Hur kvickt går vi från förståelse för att människan är vår dyrbaraste beståndsdel till att se henne som ett hot mot vårt välstånd?

Magnus Nilsson,

f.d. ordförande för S-studenter och kandidat till Europaparlamentet