Per Eriksson

På mindre än tio år sju-dubblades hemlösheten bland barn i Sverige. Detta samtidigt som tillväxten var positiv och vi blev rikare och rikare. Att utvecklingen är ovärdig på alla sätt borde det inte råda några tvivel om. Myterna om att psykiska sjukdomar och droger är ansvariga, samtidigt som samhället inte kan [bör?] göra något åt problemet är seglivade.

Samtidigt visar forskningen på området att fler bostäder och lägre trösklar för att få en riktig bostad direkt är vad som verkligen hjälper. Alliansens insatser på området är inte svåra att överträffa och slutligen tyckte Per Eriksson, rektor på Lunds Universitet att det var dags att ta ett initiativ. Tanken är att prova konceptet “Housing first” eller “Bostadsgarantin” som det kommer att kallas i Lund. Systemet ska de senaste tio åren ha använts i USA och Tyskland med framgång och så här beskriver Marcus Knutagård forskningsläget:

De flesta är idag överens om att kvalificering till eget boende genom sk “boendetrappor” för hemlösa inte fungerar. I stället förespråkar forskarsamhället “bostad först”-modellen – först eget hem sen kan man ta tag i sina andra problem.

Jag minns hur Per Erikssons tro (han är pingstvän) debatterades in absurdum när han tillträdde posten som rektor för Lunds Universitet och visst finns det gott om exempel på skogstokiga kristna. Men, och detta förtjänar tydligen viss emfas, en person bör dömas efter vad han eller hon säger och gör. Man kan spekulera om Per Erikssons initiativ stammar från kristen etik eller en rationell moralanalys, men om han fortsätter att på ett kraftfullt sätt arbeta för ett jämställt och värdigt samhälle måste jag erkänna att jag inte bryr mig det minsta. För närvarande verkar det istället motiverat att med viss tillförsikt gratulera Lunds Universitet till att dess nya rektor inte bara är välmeriterad utan också beredd att ta sin plats på jorden på största allvar.

Skrivet av Jesper Alex-Petersen, medlem i Libertas redaktion

Sydsvenskan: Universitetet vill experimentera bort hemlösheten